På lördag 9 februari (inte 8e som nått pucko säger i filmen) är det dags för England och 45K kustlöpning. Tror aldrig jag varit nojjigare kring ett lopp än nu. I och för sig kan det bero på min nästan obefintliga träning, vädret ”over there” och medföljande prylproblem.. Nu hinner jag säker ändra mig igen men så här tänkte jag 6e februari..
Ja, ja, jag vet att filmen är lite väl lång men det är 45K i skitväder också…
I onsdags var jag iväg på något så ovanligt som Tabataträning. Vi samlades i City Gym Söderhamns lokaler. Vi var ett nervöst gäng skogslöpare som inte riktigt visste vad vi gett oss in på. Vår andliga vägledare Markus Dahlberg instruerade dock oss med lugna och sakliga beskrivningar om respektive övning. Dessa skulle utföras 20 sekunder x 2 med 10 sekunders vila mellan. Därefter vila 10 sekunder sedan ny övning x 2 tills det blev liksom 20 sek x 2 x 4….
Dagen till ära DJ:ade Kennet med sin spotifylista ”Lugn Zumba” och sedan var det dags att köra igång. Totalt körde vi 30 minuter och det vore fel att säga att det var jobbigt. Det var GALET jobbigt. Nu, två dagar efter lider fortfarande min kropp.. Tack Markus för att du gett mig perspektiv på vad som är jobbigt! Nu är jag inte så orolig för CTS South Devon 45K längre..
Om cirka 1,5 vecka ska jag tydligen springa CTS South Devon 45K tillsammans med Hälsinglands Multisport. Det var ju lätt att anmälasig till efter AXA fjällmaraton, innan löparknät.. Tidigt i höstas drabbades jag av detta elaka löparknä. Jag gjorde så klart stretchövningar efter WWWs alla märkliga tips. Inget hjälpte. Förutom lång vila. För si sådär en månad sedan började jag kunna springa igen, lite försiktigt.. Självklart var inte kroppen kvar i samma läge som i somras. Skam den som ger sig tänkte Jens och körde på som vanlig, då kom belastningsskadorna.. Dagarna till Maran gick inte direkt långsammare för det. I ren panik testade jag lite kompressionsutrustning från Compressport, bl a R2 Calfs och Fourquad för låren. Helt plötsligt höll benen igen. Faktum är att jag kände mig som Lance Armstrong, som om jag hade fuskat! Det funkade så bra att jag faktiskt tog hem lite till butiken.
Sakta kom jag igång med löpningen igen men min grundträning är ändå på tok för liten, så idag ska jag köra Tabata! Personligen är jag typen som bara kör på utan att tänka efter. Därför ska det bli väldigt spännande att testa denna typ av strukturerad träning. Dagen till ära ska jag testa lite kläder från brittiska Ashmei. Det blir en tröja i Merino + Carbon och matchande 2 in 1 shorts. Jag kör nog kompression från Compressport också, inte för att prestera mer utan helt enkelt för att hålla bättre. På fötterna lyxar jag till med ZEMgear Terra.
CTS South Devon, here i come!
Vibram Fivefingers har aldrig riktigt varit min grej. Visst gillar jag minimalistisk löpning men möjligen inte de ominimalistiska priser VFF haft i vårt land. ZEMgear är en konkurrent från Miami som startade sin karriär med strumplika Ninja Split toe, en i min smak lite väl tunn och för terrängen slirig sko. När en lite mer terrängorienterad TERRA dök upp så fick det bli ett par.
Terra är en tunn och flexibel sko i samma viktklass som de flesta VFFs. Skon väger 157g i stl. 42. Sulan på 3mm går lätt att rulla ihop till en boll. Dropen är så klart noll.. Redan rakt från kartongen kändes skon mjuk, följsam och skön. Jag fick på inrådan från Northsport en storlek i minsta laget då de sade att det är bra om skon sitter tight. Känslan blev att skon känns lite liten i hälen men samtidigt sitter den bra och har inte givit minsta antydan till skav. Nu är det dock vinter och med en strumpa i hade jag kunnat gått upp till min vanliga storlek. Sulan på ZEMgear TERRA är deras mest terrängorienterade än så länge. Den fungerar i terräng så länge det inte är för grisigt. Då blir skon väldigt hal. Det blir iof nästan alla VFFs också. På blöt sten fungerar de i alla fall riktigt bra. Ninjatån ger en slags VFF-känsla, fast på ett lite tryggare, mer ombonat sätt. Jag tycker passformen på skorna är bra. Man har ju helt skippat snörning och skon hålls därför fast av sitt neoprenliknande material samt gummiförstärkningarna i reflexmaterial. Jag har iof ganska smala fötter och gillar smala skor. Har du bredare fötter kan det nog vara smart att gå upp en storlek. Sulan tycks hålla bra. Jag har avverkat flera mil i skon och slitaget är knappt märkbart.
Visst är TERRA en tunn sko. Felsteg på sten och liknande straffar sig genast på samma skoningslösa sätt som med VFFs. Men det är också det som gör skon riktigt rolig att springa i. Underlaget känns rakt upp i fotsulan och belöningen i form av känsla är stor. På minussidan kan sägas att skon blir ganska kall, blöt, vintertid men TERRA är ju faktiskt inte gjord för sådant klimat. Vatten fastnar dock inte i skon utan letar sig ut direkt. Jag tycker absolut TERRA är ett alternativ till liknande VFF. Jag ser fram emot nästkommande modeller av ZEMgear.
ZEMgear tänker också på miljön! Skorna ska påverka miljön i minsta möjliga grad. Sulan är gjord av 100% återvunnet gummi. Kartonger är gjorda av återvunnet papper och tryckta med soyabläck samt helt återvinningsbara. Sånt gillas av Swedentrails!
Som jag tidigare hintade om har ZEMgear ett billigare prisläge än t ex VFF. Hos svenska Northsport kan du hitta både TERRA och nya vintermodellen HERO!
Idag har jag sprungit första turen med Compressports trailstrumpor och vadkompression. Tanken är att jag ska utvärdera produkterna och se om det är något för butiken.. Strumporna, Proracing socks trail, är en märklig skapelse med färgglada prickar som tydligen ska hjälpa dig med allt från blodflöde och hälseneproblematik till stötdämpning och grepp. Strumpan sitter i alla fall bekvämt och är medeltjock i materialet. R2 (Race & Recovery) är Compressports instegskompression. Materialet är tunt och sitter riktigt bra. Spontant känns de stramare dock skönare än t ex Salomons dito. Compressport finns tillgängligt i Sverige via IronViking AB!
Roclite är en av Inov-8s riktiga klassiker. Det finns många anledningar till det. Roclitesulan funkar på det mesta. Den är OK på hårdare underlag som t ex asfalt. Den är bra på lös och mjuk mark. Skon har en tunn rock-plate samt dämpning som gör den lämplig till de lite längre passen. Sulan är också gjord i Sticky-rubber som greppar bra på blött underlag. Den väger dock lite mer än de moderna amerikanska stiglöpardojorna. Den har dessutom Inov-8s Comfort-fit som sitter tightare än många ”minimalistiska” löpare önskar. Därför har man lanserat Trailroc riktat mot den nya generationen stiglöpare. Som tur är fortsätter man uppdatera den klassiska Roclite-serien. Jag har tidigare skrivit om Roclite 243, nu har jag också fått tag i bilder på nya tvåpilars Roclite 295!
Mönstret känner vi igen även om färgsättningen fått sig en ”modern” touch. Två pilar på hälen berättar om 6mm drop från häl till tå. 295 står som vanligt för vikten i gram på en sko i storlek UK8 / EU 42. Roclite har precis som Mudclaw-serien en stor skara trogna löpare så det är kul att Inov-8 trots sitt internationella genombrott fortsätter göra de skor företaget blev kända för.
Tillsammans med ett glatt gäng från Hälsinglands Multisport tog jag mig upp mot Vålådalen fredagen innan tävlingen. Väl framme upptäckte vi att vi EJ fått det Fjällmaratonpaket vi trodde vi bokat. Enligt Hotellet hade vi bokat allt som ingick i packetet individuellt och till samma pris MEN utan linne, utan slutstädning och i vandrarhemsavdelningen istället för hotellrum. Efter tjat fick vi dock sänglinne och slutstädning. Känner mig dock inte helt nöjd med behandlingen, dåligt Vålådalen.. Väl på plats gick det dock ganska fort att få i sig en öl och packa ryggan för morgondagen.
Ryggan fick bli min Mountain Hardwear 6. I den stoppade jag min 2 liters vätskeblåsa från Source. 1.5 liter vatten blandade jag med HEED melon från Hammer Nutrition. Det visade sig vara på tok för mycket då jag gick i mål med 1 liter kvar.. I botten på ryggan stoppade jag en 4l Drybag med extra strumpor, en Craft Pro Zero Extreme långärmad, första förband, toapapper, Ibumetin, visselpipa och kompass. Den rördes inte på hela loppet. Ovanpå detta packade jag min Montane Spektr Smock, en 3-lager eVent jacka då det såg ut att kunna bli regn. Dessutom packade jag ned fyra bars med Summer Pudding från Mule Bar samt två olika Gels. Av detta åt jag en bar.. Jag tog också med Salt Caps Plus för att fylla på med elektrolyter. Dessutom hade jag min GoPro lättillgänglig i en bröstficka.
Jag sov i våningssäng tillsammans med tre andra och det gick helt OK. På morgonen käkade vi ordentlig frukost i fjällstationen. Därefter blev det race-outfit. På kroppen körde jag Craft Active Extreme Concept Piece kortärmad. Kallingar blev som vanligt Crafts Cool Boxer. På benen körde jag Crafts Elite Run Fitness Short, tunna tights med kompression. På fötterna blev det Icebug Spirit2 OLX, metalldubbad orienteringsdoja och ett par Icebreaker merinostrumpor.
Jag ställde mig i andra startgruppen (sluttid 5-6 timmar) och snart drog vi iväg i rätt maklig, 5:30 fart. Med facit i hand borde jag tagit första 2km grusväg närmare 4:00 tempo för sedan började ett gående lämmeltåg upp för första lutningen. Vid 1,3K kom dock första överraskningen i form av ett getingstick i högra vaden. Det sved till som bara tusan och jag hörde att någon till i sällskapet också blev utsatt. Efter första stigningen upp mot Välliste och första SportIdent kontrollen kände jag mig sjukt pigg och öste på utför. Det var riktigt rolig, gaska teknisk, utförslöpning där många platser kunde tjänas. Vid ca: 9K sprang jag fort i el lerig skogsbacke och under leran lurade en sten. Den första stukningen på över 3 år var ett faktum. De första kilometrarna gjorde det riktigt ont och jag övervägde att bryta. Men efter ett tag blev hela foten varm och den gick åter att springa på.
Det var dock riktigt tungt fram till första vätskekontrollen. Efter en bananhalva, en mugg vatten och en mugg sportdryck fick jag dock fart igen. Sedan var det bara att mata på. Löpningen gick helt OK så länge jag hade koll på var jag satte högerfoten. Vid nästa kontroll stoppade jag i mig lite pastasallad, en choklad/knäckkaka och lite godis. Jag körde samma procedur (hela loppet) som tidigare med vätska. Klättringen mot Ottfjället gick bra och jag kände mig stark hela vägen. Faktum är att löpningen flöt på bra hela vägen till sista toppen. Där drog jag i mig lite Coca-Cola och tog en näve godis. Sedan bar det av utför.
Utförslöpningen blev tyvärr riktigt tung. Icebugs Spirit2 OLX är inte särskilt väldämpade. Smärtan från stukningen gjorde sig också påmind genom att skicka stötar upp i högerbenet vid varje fotnedsättning. På sista grusvägslöpningen höll jag ett pinsamt 5:00-tempo och blev nedsligt omrullad av några löpare. Jag kom dock i mål på helt OK 5:17:50 och noterade en 86:e plats.
Utrustningen funkade riktigt bra. Crafts Concept Piece-tröja var riktigt skön, dock höll den inte för ryggsäck. Jag kommer att skriva vidare om detta på min blogg för den blev faktiskt riktigt sliten på 5 timmar. Strumpor och skor fungerade mycket bra, metalldubben var guld värd på blöta stenar och spänger. Ryggsäcken satt som vanligt skönt och var verkligen inte i vägen. Ska jag göra om detta kommer jag dock tänka annorlunda. Jag gjorde av med 0.5 liter vatten. Jag åt en bar. Fågan är om jag inte borde köra med en lite bumbag.. Skojigt var det i alla fall. Loppet är fantastiskt välordnat och dessutom en upplevelse utöver det vanliga. Till nästa år kommer man dock ta in 800 löpare och frågan blir så klart hur mycket bergen tål.
Jag har länge sneglat på Inov-8s Mudclaw serie. Det finns flera anledningar till detta. Modellen är mycket populär i Storbritannien, många fell runners är väldigt nöjda med skon. Sulan sägs ha det bästa grepp du kan tänka dig, samtidigt som skon är riktigt hållbar. Det har dock funnits några hinder. Skon har varit relativt tung och har dessutom 6mm drop, dvs 2 pilar i Inov-8s system. Man har inte heller uppdaterat skon på länge. Jag blev därför väldigt glad när jag för längesedan skrev om Mudclaw 300. Nu finns den att se på Inov-8s hemsida och släpps snart på t ex Wiggle, men dropen på 6mm kvarstår. Men helt plötsligt svarar de mina böner med ännu en modell, Mudclaw 265!
Den här skönheten verkar ha tagit Meta Cradle från F-lite serien. Den är bra och sitter skönt. Skon verkar dessutom ha en ny mellansula med lite mer dämpning (6mm istället för 3mm) än t ex X-talon 190 F-lite 195.
Mudclaw 265 verkar ha ett ordentligt skydd runt framfoten, som tidigare skor i serien. Det går dock inte runt hela skon utan endast från mellanfot till mellanfot.
På hälen ser man tydligt markeringen med en pil som enligt Inov-8s Shock-zone system betyder 3mm drop från häl till tå. Hälkappan verkar högre än övriga lättviktsmodeller, kanske för att skon inte ska bli kvar i leran..
Sulan är den klassiska Mudclaw modellen som bjuder på ett grepp utöver det mesta. Gummit är ”Sticky rubber” som dessutom ger superbt grepp på blöt sten. Meta Flex finns för att göra framfoten följsam.
Mudclaw 265 använder sig av Performance fit. Det är densamma som i t ex X-talon och F-lite. Performance fit sitter ganska tight, känns snabb och raceig. Mina fötter stormtrivs i den! Som vanligt betyder siffran i namnet Mudclaw 265 vikten på skon i gram, UK8. Det gör skon till den lättaste Mudclaw modellen än så länge. Nu när hösten närmar sig och skogen ännu inte torkat upp på grund av den kalla sommaren skulle jag ge mycket för att få springa i denna modell. Tillsammans med nya Roclite 243 skulle jag vara redo för allt! Dock har Inov-8 planerat att släppa modellerna till våren 2013, men den som väntar på nått gott..
Det har varit tyst på swedentrails ett tag. Anledningen är att jag varit fokuserad på andra saker ett tag. Men jag har i alla fall hunnit med att göra min maratondebut. Det blev AXA Fjällmaraton! Jag kommer skriva ihop en liten berättelse om min upplevelse av loppet. Tills dess får ni ge er till tåls med min lilla filmsnutt.
På torsdag 18:30 vid Björktjärn, Segersta går starten för Hälsinglands mest prestigefyllda motionslopp Hälsingetrailen! Hälsinglands Multisport bjuder på tre olika sträckningar i de djupaste Hälsingeskogarna, 6.6Km, 13Km och 18,6Km. Ett PM finns för mer information kring lopp, plats och upplägg. Vädret verkar bli utmärkt! En försmak på vad som erbjuds visas i nedanstående video. Vågar du?
Swedentrails 