Röjd Superwear Limited Edition?

casadei

I juni 2012 skrev jag om ”svensk etik i köparspåret”. RÖJK var då ett litet nystartat märke med fokus på nyskapande och så reko funktionskläder som möjligt. Jag hade lite samtal med Jan-Fahrenheit Betros som berättade att han ville göra något annat än drakarna i branschen. Det slutade med att jag testade lite kläder. Jag gillade verkligen hur dessa fungerade. Det märkliga är fast jag använd dom regelbundet, även strumporna, så är de kvar i mina klädrullar fortfarande. Fyra år senare kan jag lugnt konstatera att Jan lyckats. RÖJK Superwear är ett större men fortfarande annorlunda märke. Till exempel gör man sina nya byxor ”Atlas Pants” i ett tyg tillverkat i Sverige och i en europeisk fabrik inte långt från vår huvudstad. Snyggt RÖJK! Något jag dock efterfrågade direkt var något mer löpvänliga kläder. Serien Tvister var gjord i ett eget syntetmaterial av mellantjock modell. Det funkar utmärkt till vinteraktiviteter osv men kan vara något varmt för sommardagar. Nu ryktas det om en limiterad serie löparkläder framtagna tillsammans med mångkamparen Nadja Casadei. På bilden ovan ser man en jacka med RÖJKs fina logo. RÖJK säger ”Congratulations, Chicks of Sweden!”. Men man kan ju alltid hoppas att det funkar åt oss Guys..

La Sportiva HELIOS SR

lasportiva kopia.jpg

Har länge tänkt skaka igång mina skorecensioner eftersom jag fortfarande tycker det saknas bra sådana i vårt långa land, först ut är en sydeuropé. La Sportiva har faktiskt gjort offroad-dojor ett bra tag. Jag gillade veklingen känslan i X-country och liknande men de hade ofta ett litet kvalitetsproblem, de gick sönder i tyget vid tåvecket.

Nu satsar La Sportiva stenhårt, Anton Krupicka har t ex gått tillbaka till märket, det bådar gott! Man har dessutom gjort en del modeller, Akasha, Bushido, Helios 2.0 och Helios SR, med relativt låg drop (2-6mm) trots att en del andra märken verkar gå tillbaka till högklackat. Sånt gillar jag! Dojorna ni ser på bilden är den snabba kortdistansvärstingen Helios SR. Det ska vara en lätt, neutral trailsko men en enkel eva-sula, rock-plate och olika gummi på framfot/häl. Lätt mesh-material ger en vikt på ca: 240g i storlek 43 trots en del dämpning och relativt mycket stöd i ovandelen. Just den här skon är tänkt till tävling inom skyrunning osv, därför har den en så låg drop som 2mm.

Det ska bli grymt intressant att känna på vad La Sportiva kokat ihop de senaste åren. Jag har en magkänsla om att Helios SR är den perfekta ”door-to-trail” skon för mig.. Min djupare åsikt kommer när skon gått några mil!

2015 – en summering?

sobre

Min SObRe DAD 29:a i stål! Ett märke jag också kan ta hem alla modeller ifrån. 

Vilket år. Jag hade rätt höga mål med 2015. Till exempel gick jag med i en liten löpargrupp som hette #3000k2015. Lagom mål tänkte jag. Januari startade rätt OK. Sedan kom sjukdom, massor av minusgrader och skador. Flera småsaker som helt enkelt gjorde det svårt att få motivation och känna glädje. Min träning har egentligen alltid handlat om mitt förhållande till naturen. Naturen är min mentala återhämtning. Med åren har jag lärt mig att mental återhämtning kan gå hand i hand med fysiska utmaningar. Det blir ett slags holistiskt perspektiv där olika delar av jag vilar på olika sätt, växelvis. Därför är fysisk aktivitet i naturen otroligt viktigt för mig i et perspektiv av välmående. Samtidigt är det en kick att prestera. Jag vet att rätt tränad är jag rätt snabb, särskilt i naturen. Det är lätt att glömma återhämtningen när jag jagar mål.

Redan i februari förstod jag att det skulle bli svårt att leva upp till mitt mål på 3000k. jag pallade att förlika mig med det. Men motivationen eller snarare glädjen med träningen var svår att hitta. När en nära vän och inspirationskälla plötsligt blev utbränd började jag på allvar fundera på min egen relation till träning. I slutet av april försvann min Pappa utomlands och är i skrivande stund fortfarande saknad. Helt plötsligt är jag den äldsta av hankön i min släkt..Det var nog nu jag slog i botten.

Svackan blev rätt lång. Glädjen i att träna var som bortblåst. Löpning kändes som ett måste, endast för mitt eget fysiska välmående. Fysiskt välmående är rätt svårt att motivera i en psykisk svacka.

kids

Hjortronplockning på hemlig ort..

Det är ingen överraskning att det blev natur och familj som gav mig motivation. Är det något jag vill lämna efter mig så är det kärlek och respekt för naturen. Målet med träning har för mig egentligen alltid handlat om att få vistas i naturen. Men målet har också alltid vara att försöka berätta, inspirera och påverka andras inställning till naturen. Det omfattar i synnerhet mina egna barn. Jag tror stenhårt på att göra saker med mina barn. Jag tror också att det går att kombinera med ett rätt nördigt intresse för själva aktiviteterna. Just nu har det blivit mycket MTB och långfärdsskridskor. Men det har också handlat om att vara ute i skog och mark iaktta, prata och lära. Det ger mig den mentala återhämtningen samtidigt som det faktiskt, trots lägre tempo givit mig mycket fysisk träning.

bror

Jag och Bror i en Thule Sapling Elite, en fantastisk barnbärstol!

Men jag känner också en stark vilja att få fler människor intresserad av naturen på ett hållbart sätt. Jag har i alla fall bestämt mig för att bredda min träning eller snarare tid i skogen till mer än bara löpning. Ni läsande får i fortsättningen hålla tillgodo med träningsinspiration från en bredare outdoorinriktad aktivitetsplattform.  Målet är naturen. I´ll be back!

Tillbaka?

jensRFYL

MontBell Anorak, OMM Kamleika Shorts, Ciele FASTCap, UltrAspire Ultraviz SPRY 2.0, Skora Tempo

Lördagnatt 14/11 sprang jag en bit av Riksteaterns ”Run For Your Life”, en konstnärlig löparmanifestation med mål att påverka klimatmötet i Paris #RUNCOP21. Under 20 dagar springer tusentals människor från Arktis till Paris. Jag gick på ca: 23:30. Det var några minusgrader i luften och jag skulle nöta asfalt i ett försök att uppmärksamma klimatförändringarna. På något sätt hamnade detta i bakgrunden av de hemska terrordåden i samma stad. Inte så konstigt, vi är känslostyrda och dåden var vidriga. Men samtidigt påverkar (dödar) klimatförändringarna redan miljontals människor. Miljöfrågan blir på något konstigt sätt alltid sekundär, precis som mänskliga rättigheter. Jag tror dessutom uppmärksamheten snarare sporrar de som utför terrorhandlingar som denna. Ja ja, trots skakigt arrangemang så kom jag iväg och avverkade någon mil i 4:30-4:40-tempo. Det känns som om jag är på väg tillbaka.

10497049_10152479008220600_6487775524942366370_o

Min mor och far i ungdomens dagar.

Jag har haft en lång träningssvacka. Till en början berodde det som vanligt på lite livspussel kopplat till skador. Men i början av maj hände något. Min pappa som normalt varit väldigt aktiv på Facebook tystnade. Till saken hör att han bodde i Thailand och hade tankar på att som nybliven pensionär emigrera dit, efter många år som sjukskriven med vad allt det innebär för självförtroende, stolthet och allmän hälsa. Jag kände på en gång att det var allvar. Han har alltid, trots sin bitterhet, haft ett starkt socialt behov och skulle inte kunna hålla sig borta från sociala medier särskilt länge. Än i dag är han försvunnen. Min träningssvacka blev djup. Motivationen var som bortblåst. Från 5-7 mil per vecka blev det noll.. För att mota ångest och undvika att totalt springa in i väggen började jag grubbla över vad jag egentligen drivs av. Jag älskar skogen, naturen och stigarna, precis som min pappa också gjorde. Jag minns fortfarande när jag som 4-5 år gammal fick ett haspelspö och en egen fiskelåda (så fin utrustning så pappa hoppades på att jag var för liten och använda den så han kunde fiska med den istället) och på stapplande ben stod på gräsmattan och övade kast för att så fort som möjligt få komma ut och fiska med min pappa. Det drivet finns kvar. Det vill jag ge till mina barn och till dom som vill lyssna/läsa. Swedentrails handlar om naturen, symbiosen med den och upplevelserna i den. Därför springer jag igen.

Lumonite Compass 1000

1

Jag gillar pannlampor. Jag gillar dom jättemycket! Jag har sprungit med rätt många på min skalle.. Ändå har jag svårt att sluta leta vidare.. Lumonite Compass 1000 heter en smidig liten lampa jag lånat av VALOSTORE.se den senaste tiden. Grejen är att jag gillar smidiga lampor. De ska vara smidiga att springa med och lika smidiga att pyssla med. Jag tycker inte batteritiden behöver vara såå lång. Det är viktigare att allt sitter på skallen och effekt/ljusbild är bra. Lumonite Compass 1000 är en sådan lampa.

2

Jag sade att allt ska sitta på skallen. Det gör det verkligen med denna lampa, i lamphuset till och med.. Dioden är en XML-U2 från Cree. De är rätt effektiva och går att kräma ur en hel del. I Lumonite Compass 1000 står siffran så klart för mängden ljus i Lumen. 1020 säger sig Valostore ha mätt upp. Det är inte så dåligt för en lampa som drivs av ett batteri.

3

Batteriet är av typen 18650 och kommer från Olight. Denna typ av batterier är lite större än vanliga AA, har 3,6V och i regel högre kapacitet. Olights batteri har hela 3400mAh. Faktum är att de flesta av dagens starka pannlampor drivs av detta typ av batterier, även de billiga från e-bay.. De har dock inte samma kapacitet, överbelastningsskydd och bra laddningsegenskaper. Jag provvägde batteriet och det vägde 46g. Behöver du ett extra i packningen är det alltså så mycket du får bära.. Har batterierna skyddskrets behöver man inte oroa sig för brand i samband med laddning, tänk på det.

4

Jag gillar smidiga lampor och kopplat till effekt/ljusbild så leder Lumonite i dagsläget! Med ett 1850 batteri stannar vågen på ynka 138g! Då kan lampan spotta ur sig 1000 Lumen! Nu är det så att i normalläget ligger kraften på ca: 630 Lumen, vilket duger riktigt bra för stiglöpning. Det duger tom tillsammans med starkare lampor om du springer i grupp med andra. I det läget räcker full effekt i ca: 100min, sedan försvagas lampan successivt. i medelläget är det 230 Lumen som gäller och ca: 5 timmar full kräm och fullt godtagbart ljus för stiglöpning. I det låga läget, 75 Lumen, ska lampan kunna lysa i ett dygn. Den här lampan är lätt och sitter riktigt bra på skallen. Huvudställningen har ett band tvärs över skallen så den sitter utan att skaka. Ljusbilden är riktigt fin, rund och utan skarpa kanter! Det är lätt att ställa lampan så att den lyser från dina fötter till en bra bit fram på stigen. Priset på lampan är 999:- och för 1200-1400:- får du den i paket tillsammans med både batteri och laddare. Jag skulle LÄTT kunna tänka mig att göra en Lumonite Compass 1000 till min enda lampa, jag springer hellre med denna än min gamla favorit Gemini DUO.

Kolla gärna filmsnutten..

Mycket försenad uppdatering.

Om någon nu kommer ihåg mig, så var jag den där nybörjarlöparen som bloggade lite här på Swedentrails för ett antal månader sedan. Här kommer nu min något trista uppdatering.

Det blev ganska snart tydligt att något var fel i mitt vänsterknä. Inledningsvis satte konditionen stopp innan smärtan i knäet och jag antog att knäproblemet var ett sånt där som man kunde springa bort. Det var ju så jag alltid gjorde när jag var yngre, nästan alla krämpor kunde springas bort i spåret, hade jag ont i foten så försvann smärtan efter någon mils löpning.

När nu min konditionströskel och smärttröskel möttes, så insåg jag att knäet var ett större problem än jag först trott. Jag kontaktade hälsocentral som efter en ganska ytlig kläm och känn granskning av mitt knä ordinerade vila och lättare styrkeövningar för knäet. Knäet blev dock inte bättre, snarare sämre och till slut gav det känning bara efter lättare promenader.

Jag skall vara mycket klar med att jag förstås kände skam inför mitt misslyckade försök, att jag bloggat och fått positiv respons från Swedentrails vänner, jag kände på något sätt svek både er, mig själv och min broder Jens som driver sidan. Det är förstås en felaktig inställning av mig, och jag borde förstås sett det för vad det var, min kropp är precis som andras kroppar, den kan skadas, vissa skador läker ut, andra är permanenta och måste åtgärdas om möjligt.

Vad består nu mitt problem i? Jo…Det är menisken som är antingen trasig eller skadad. Jag har fått detta bekräftat genom ytterligare kontakt med sjukvård.

knee-ligament-pain-and-strains-meniscus-tear-and-pain

Det jag nu måste vänta på är att skadan skall läka ut, eller att problemen förvärras varpå sannolik operation väntar.

Tyvärr måste detta lösas innan jag kan fortsätta mina utflykter på stigarna.

Det är med viss skam jag skriver detta, då jag alltid sett på krämpor som något man övervinner med vilja, det må va sant också denna gång, men inte genom att ”springa bort” problemet med löpning, som jag gjorde en gång för länge sedan då jag var aningen yngre.

Jag tackar för ordet och hoppas kunna ge bättre nyheter inom snar framtid.

LedX och början på ”Battle of trail lights AW14/15”

ledx1

Pannlampor är bland det roligaste jag vet. Egentligen beror det i sin tur på att jag gillar att vara ute och springa i skogen under besvärliga förhållanden. I år har jag tänkt testa och jämföra lite olika sorts pannlampor av olika karaktär. För några år sedan fanns inte så mycket att välja på men sedan dess har marknaden fullkomligt exploderat. På nätet kan man hitta kinalampor med påstådd effekt på 7000lm för ett par hundralappar. Finns det då någon anledning att lägga tusenlappar på märkeslampor?

Jag springer aldrig med billiga kopior längre. visst kan det låta snobbigt, men efter två explosioner av tvivelaktiga laddare är jag helt enkelt inte beredd att offra mitt hem för att komma undan billigare. Nog om detta, Först ut i säsongens test är två riktiga monsterlampor från svenska LedX!

Mamba 3500 är en lampa med fyra Cree XM-L2 dioder och ett maximalt ljus på 30W/3500 lumen. Lampan har ett externt batteripack på 64 Wh och ca: 300g för en brinntid på ca: 2 h i 100%. Lampan har ett riktpris på 4000 kronor.

Cobra 5500 är ett riktigt monster med åtta Cree XM-l2 dioder och ett maximalt ljusflöde på 48W/5500 lumen. För att få denna strålkastare att lysa i full effekt i ca: 2 timmar behövs ett 106 Wh och ca: 450g stort batteripack som självklart inte kan sitta på en huvudsele. Lampan kom dock med ett backup-batteri på 35g som ger lamporna ett förprogrammerat sken på ca: 350 lumen, fästs på huvudselen och ska räcka för att ta dig hem i kris. Lampan har ett riktpris på 6000 kronor.

ledx+quantumI fredags sprang jag Pannlampstrailen i Vågbro med LedX Cobra 5500. då använde jag en UltrAspire Spry som väska till det stora batteriet. I lördags ville jag testa Mamba 3500 på ett 15K pass på stigar i höstmörker. Batteriet stoppade jag i en UltrAspire Quantum, ett tight och smart midjebälte som packar prylar nära kroppen så de inte studsar runt. Det visade sig fungera utmärkt, batteriet märktes faktiskt inte av. Utan att ljuga kan jag berätta att lamporna från LedX har ett fantastiskt ljus, inte bara i styrka uran också i ljusbild. Mer om detta senare.

 

Icebug Spirit4 OLX

spirit41

Det har gått över två år sedan jag skrev om Icebug Spirit2 OLX, en sko jag hyllade för egenskaper som grepp, respons och rå funktionalitet. Årets modell heter Icebug Spirit4 OLX. Vad har hänt på två år? Ja, fast skon behållit samma form och läst så finns det faktiskt en hel del nytt under ytan. Mellansulan är uppdaterad redan i Spirit3, ESS-stabilisatorn är också bättre. Yttersulan är densamma med 14 fixerade OLX dubbar i karbidstål. På gränsen till outslitliga och numera bra fastsatta i sulan. Mönstret är Icebugs klassiska traktormönster som bevisligen fungerar i de flesta lägen. På ovandelen har det hänt en del. Materialen är uppdaterade och man använder en ”stick-and-turn” teknik för att få bort sömmar från utsatta delar av skon. Hälkappan är också omarbetad och har nu samma form som Acceleritas4, en välkommen nyhet för alla som har känningar i hälsenan. Plösen har fått en lätt stoppning och snörningen är smartare, bättre fördelad.

spirit43Nu blir jag lite teknisk. Vridstyvheten är ”Easy flex” vilket är Icebugs mest flexibla sula. Jag tycker ändå att Spirit4 är mer vridstyv än t ex Acceleritas4, kanske beror det på den biffigare sulan som ska gömma lite av OLX-dubbarnas hårdhet. Compression molded Lightweight EVA with ESS arch stabilizer kallar man mellansulan. Jag säger lite styvare än de mjukaste skorna men ändå en hel det markkontakt. EVA-blandningen kallar man ”Responsive” och det ska vara den tunnaste dämpning som går att få hos Icebug. Jag tycker den är alldeles lagom tunn/dämpande för denna typ av sko. Du känner underlaget samtidigt som sulan mildrar de värsta felstegen. Drop från häl till tå stannar på 4mm, vilket jag också tycker är helt lagom. Lästen heter ”Narrow racing last”. Jag tycker det finns mer plats i framfoten än vad namnet antyder, men vänta dig ingen barfotakänsla. De 14 dubbarna är fixerade (OLX) för att säkerställa optimalt grepp i alla lägen. Skon har också en stock-dubb, dvs en dubb mitt under hålfoten. Alla som halkat på en blöt stock/rot vet vilken skillnad det kan göra.

spirit42

Ur kartong känns det mesta igen. Samma smala raceform, samma hårda yta. Skon känns inte riktigt lätt (290g stl US9) men det är för att jag jämför med skor som Acceleritas4 med en vikt på 200g i stl US9. Sulan är också märkbart styvare, både längs med och i sidled. Skon känns också mer robust, som gjord för att hålla ute i obanad terräng. Eftersom jag tänkt använda denna sko vintertid valde jag att gå upp en halv storlek till 42,5. Jag har också förr påpekat att just Spirit-serien känns lite liten i storlek jämfört med resten av Icebugs modeller. Väl på foten känns det att jag gjort rätt. Med en lite tjockare strumpa sitter skon som gjuten på mina medelbreda 42or till fötter. Jag känner direkt att hälen känns annorlunda. Hälkappan är något lägre. Hälen sitter dock fast lika bra fast utan att kappan trycker bakåt. På stenläggningen utanför mitt hus känner jag vissa dubbar upp genom sulan. Särskilt en under trampdynan bakom stortån. Nu är jag inte orolig över detta då jag vet att detta inte känns vid löpning i praktiken. För mig brukar OLX-serien fungera utmärkt även kortare sträckor på asfalt. På stigarna känns allt helt rätt. Känslan med markkontakt är bra, passformen perfekt för mina fötter och greppet är helt enkelt grymt. Skon driver på i lera, blöt stenhäll och slippriga rötter. På blöta spänger är det bara att gasa. Skrålöpning fungerar också riktigt bra. till och med i lera. Skon är flexibel utan att vara sladdrig. Dämpningen är precis så där responsiv/minimalistisk man säger. Ändå kan jag springa långa sträckor, över 3 mil på stig/grusväg utan problem med fötterna. Hälen sitter absolut bättre än i gamla Spirit3, inte bara hälgreppet, trycket mot hälsenan är påtagligt mindre. Skon går riktigt bra obanat. Den är smal och liksom gräver sig ner mot fäste. Den är också slimmad men robust så det finns inget som fastnar och slits när skon går ner och upp ur vegetationen. Jag försöker men kan inte hitta något negativt med denna sko. Visst finns det fortfarande lite att önska med dränering. Det finns andra skor som pumpar ur vatten snabbare. De håller dock mycket sämre eftersom de är gjorda av mesh. Icebug har helt enkelt gjort min favoritsko hösten 2014.

spirit44

Enkel, robust och högpresterande. Passar vid sidan av vägen från stig till obanat. Enligt mig är Icebug Spirit4 OLX hösten/vinterns trevligaste sko. För mig fungerar den till det mesta vid sidan av vägen. Visst, jag kanske inte skulle ta den på en grusvägsultra men så fort underlaget blir lite mjukare ger den tillbaka massor i form av löpkänsla, grepp och respons. För den stiglöpning jag älskar är den som handen i hansken. Skon är inte den lättaste men mina gamla vattentest har visat att Spirit-serien inte brukar ta upp så mycket vatten och våtvikten känns riktigt låg, vi får se om jag kontrollmäter senare. Har du smala till mellanbreda fötter och vill ha just löpkänsla, grepp och respons i ett smidigt paket för seriös offroad-löpning tycker jag du kan kolla närmare på Spirit4 OLX. Jag hade skon på AXA fjällmaraton vid min jobbiga DNF. Skon uppträdde dock mycket bättre än min bak och jag skulle gärna köra den igen.

Där naturen tar tillbaka

j+thule1web

Jag bor på landsbygden. Eller det är inte riktigt rätt, snarare i en postindustrialistisk bygd. Här fanns för inte länge sedan en stor och stolt basindustri baserad på flottning av timmer i älven Ljusnan. Industrin sysselsatte många, blomstrade och fungerade också som garanti för att det moderna samhället växte också här på landet. Sedan flera år har mekanisering och robotisering tagit bort många av de arbetstillfällen som en gång moderniserade provinsen Norrland. Nu lever jag i ett samhälle där naturen börjar ta tillbaka det industrialismen en gång erövrade. På många sätt passar det mig. Ibland springer jag mina rundor i miljöer som hämtade från en postapokalyptisk skildring som The Walking Dead, kusligt men också vackert och inspirerande. Samtidigt är det alltid nära till de riktiga Hälsingeskogarna med berg, älvar och orörd urskog. Jag bor också efter den livlina, E4an, som kopplar ihop Norrland med med de urbana storstäderna i söder. Livet har olika faser. Under några år har jag via Swedentrails arbetat med de märken jag sett saknats i den svenska trailrunningscenen. Jag har letat efter unika produkter som sticker ut via innovation, funktion och design. Källan har ofta varit den danska distributören The Good Karma Company med extremlöparen Jacob Juul Hastrup i spetsen. Livet har olika faser. Tillsammans med honom ska jag och min nye kollega Björn Wickström ge mer Good Karma till Sverige. Björn jobbar i söder och jag tar hand om norr. I detta fall innebär norr Stockholm och uppåt. Jag bor i den norrländska landsbygden, efter E4an. Det fungerar också utmärkt som bas för mitt nya uppdrag då jag har nära till både Stockholm och kan nå hela Norrland.

tgkcweb

Jag vill att löpning ska vara så enkel som möjligt. Men en sanning är att ju bättre dina prylar fungerar desto mindre märker du av dom. Ju enklare fungerar löpningen. I vår portfölj har vi märken som Ashmei, UltrAspire, MontBell, Skora, Klymit och TEKO. Märken som är noga utvalda just för att de står för innovation, funktion och design. De är också noga utvalda för att de fungerar så bra tillsammans.

Jag kommer inte använda denna blogg som en reklamsida. Jag kommer fortsätta driva Swedentrails i ett försök att vara objektiv. Jag vill också att sidan ska fortsätta vara ofärgad av löpning som jippo. Jag gillar när det är tufft, hårt och skitigt, så vill jag att sidan ska vara också. Jag och min Swedentrails-familj kommer fortsätta berätta om våra äventyr i löparvärlden. Jag kommer också utöka verksamheten med fler märken utanför vår portfölj, bara de är just innovation, funktionella och bra designade. De ska dessutom komplettera den svenska marknaden. Jag kommer dessutom successivt bjuda in fler personer och gästbloggare för att få en nykter syn på de trendspaningar jag alltid gillat. Grejen är att det här är ett så fantastiskt roligt steg att ta. Därför vill jag berätta om det på bloggen.

Tack!

Motivation? Thule Chariot CX 1 och Bror!

thule1

Jag har flera gånger hintat om att löpningen inte fungerat som jag tänkt. Den rutinmässiga träningen blir helt enkelt inte av i samma utsträckning som förr. När jag väl kommer ut är jag klenare och möjligen också snedbelastad.. En av anledningarna är ju så klart min senaste lilla son Bror.. En del kompisar (tack Jonas B) har tjatat på mig att det där med joggingvagn verkligen gör skillnad. Pytsan tänkte jag och körde vidare. Kände mig t ex rätt laddad inför Fjällmaran och startade också i rätt hög fart, låg på 49 vid Skalklippen och 1:37 vid Ottsjö men efter 2,5 mil höll jag inte längre.. Jag har därefter haft rätt svårt att komma igång. Kroppen vill liksom inte på samma sätt jag är van vid. Jag dras med smärta i bak och lår, liknande symptomen för Falsk Ishias, vilket mycket riktigt kan komma av snedbelastning. Istället för att bära runt på Bror provade jag att springa lite med vår vanliga vagn från Emmaljunga. Det gick förvånansvärt bra och plutten gillade det också. Men ska jag fortsätta göra något så är det ju ”all-in” som gäller.. Efter lite nätfiskande och några samtal med Mattias Svernedahl på THULE Sverige fick det bli en Thule Chariot CX 1. Ett Jogging-kit och deras vanliga promenadkit plus regnskydd fick också följa med.

Idag kom vagnen och jag har hunnit med att packa upp den tillsammans med Bror. Woow var första känslan. Visst är det en rätt dyr vagn men vagnen verkar ha grym kvalitet i alla led.. Den var dessutom enkel att få ihop så vi hann med att testa en liten runda. Jag ser verkligen fram emot att springa, cykla och i allmänhet använda denna vagn. Självklart kommer jag visa mer om vagnen på bloggen/facebook. En sådan här vagn behöver recenseras! Dock verkar det som Bror redan givit sitt betyg.

thule2