LedX och början på ”Battle of trail lights AW14/15”

ledx1

Pannlampor är bland det roligaste jag vet. Egentligen beror det i sin tur på att jag gillar att vara ute och springa i skogen under besvärliga förhållanden. I år har jag tänkt testa och jämföra lite olika sorts pannlampor av olika karaktär. För några år sedan fanns inte så mycket att välja på men sedan dess har marknaden fullkomligt exploderat. På nätet kan man hitta kinalampor med påstådd effekt på 7000lm för ett par hundralappar. Finns det då någon anledning att lägga tusenlappar på märkeslampor?

Jag springer aldrig med billiga kopior längre. visst kan det låta snobbigt, men efter två explosioner av tvivelaktiga laddare är jag helt enkelt inte beredd att offra mitt hem för att komma undan billigare. Nog om detta, Först ut i säsongens test är två riktiga monsterlampor från svenska LedX!

Mamba 3500 är en lampa med fyra Cree XM-L2 dioder och ett maximalt ljus på 30W/3500 lumen. Lampan har ett externt batteripack på 64 Wh och ca: 300g för en brinntid på ca: 2 h i 100%. Lampan har ett riktpris på 4000 kronor.

Cobra 5500 är ett riktigt monster med åtta Cree XM-l2 dioder och ett maximalt ljusflöde på 48W/5500 lumen. För att få denna strålkastare att lysa i full effekt i ca: 2 timmar behövs ett 106 Wh och ca: 450g stort batteripack som självklart inte kan sitta på en huvudsele. Lampan kom dock med ett backup-batteri på 35g som ger lamporna ett förprogrammerat sken på ca: 350 lumen, fästs på huvudselen och ska räcka för att ta dig hem i kris. Lampan har ett riktpris på 6000 kronor.

ledx+quantumI fredags sprang jag Pannlampstrailen i Vågbro med LedX Cobra 5500. då använde jag en UltrAspire Spry som väska till det stora batteriet. I lördags ville jag testa Mamba 3500 på ett 15K pass på stigar i höstmörker. Batteriet stoppade jag i en UltrAspire Quantum, ett tight och smart midjebälte som packar prylar nära kroppen så de inte studsar runt. Det visade sig fungera utmärkt, batteriet märktes faktiskt inte av. Utan att ljuga kan jag berätta att lamporna från LedX har ett fantastiskt ljus, inte bara i styrka uran också i ljusbild. Mer om detta senare.

 

Icebug Spirit4 OLX

spirit41

Det har gått över två år sedan jag skrev om Icebug Spirit2 OLX, en sko jag hyllade för egenskaper som grepp, respons och rå funktionalitet. Årets modell heter Icebug Spirit4 OLX. Vad har hänt på två år? Ja, fast skon behållit samma form och läst så finns det faktiskt en hel del nytt under ytan. Mellansulan är uppdaterad redan i Spirit3, ESS-stabilisatorn är också bättre. Yttersulan är densamma med 14 fixerade OLX dubbar i karbidstål. På gränsen till outslitliga och numera bra fastsatta i sulan. Mönstret är Icebugs klassiska traktormönster som bevisligen fungerar i de flesta lägen. På ovandelen har det hänt en del. Materialen är uppdaterade och man använder en ”stick-and-turn” teknik för att få bort sömmar från utsatta delar av skon. Hälkappan är också omarbetad och har nu samma form som Acceleritas4, en välkommen nyhet för alla som har känningar i hälsenan. Plösen har fått en lätt stoppning och snörningen är smartare, bättre fördelad.

spirit43Nu blir jag lite teknisk. Vridstyvheten är ”Easy flex” vilket är Icebugs mest flexibla sula. Jag tycker ändå att Spirit4 är mer vridstyv än t ex Acceleritas4, kanske beror det på den biffigare sulan som ska gömma lite av OLX-dubbarnas hårdhet. Compression molded Lightweight EVA with ESS arch stabilizer kallar man mellansulan. Jag säger lite styvare än de mjukaste skorna men ändå en hel det markkontakt. EVA-blandningen kallar man ”Responsive” och det ska vara den tunnaste dämpning som går att få hos Icebug. Jag tycker den är alldeles lagom tunn/dämpande för denna typ av sko. Du känner underlaget samtidigt som sulan mildrar de värsta felstegen. Drop från häl till tå stannar på 4mm, vilket jag också tycker är helt lagom. Lästen heter ”Narrow racing last”. Jag tycker det finns mer plats i framfoten än vad namnet antyder, men vänta dig ingen barfotakänsla. De 14 dubbarna är fixerade (OLX) för att säkerställa optimalt grepp i alla lägen. Skon har också en stock-dubb, dvs en dubb mitt under hålfoten. Alla som halkat på en blöt stock/rot vet vilken skillnad det kan göra.

spirit42

Ur kartong känns det mesta igen. Samma smala raceform, samma hårda yta. Skon känns inte riktigt lätt (290g stl US9) men det är för att jag jämför med skor som Acceleritas4 med en vikt på 200g i stl US9. Sulan är också märkbart styvare, både längs med och i sidled. Skon känns också mer robust, som gjord för att hålla ute i obanad terräng. Eftersom jag tänkt använda denna sko vintertid valde jag att gå upp en halv storlek till 42,5. Jag har också förr påpekat att just Spirit-serien känns lite liten i storlek jämfört med resten av Icebugs modeller. Väl på foten känns det att jag gjort rätt. Med en lite tjockare strumpa sitter skon som gjuten på mina medelbreda 42or till fötter. Jag känner direkt att hälen känns annorlunda. Hälkappan är något lägre. Hälen sitter dock fast lika bra fast utan att kappan trycker bakåt. På stenläggningen utanför mitt hus känner jag vissa dubbar upp genom sulan. Särskilt en under trampdynan bakom stortån. Nu är jag inte orolig över detta då jag vet att detta inte känns vid löpning i praktiken. För mig brukar OLX-serien fungera utmärkt även kortare sträckor på asfalt. På stigarna känns allt helt rätt. Känslan med markkontakt är bra, passformen perfekt för mina fötter och greppet är helt enkelt grymt. Skon driver på i lera, blöt stenhäll och slippriga rötter. På blöta spänger är det bara att gasa. Skrålöpning fungerar också riktigt bra. till och med i lera. Skon är flexibel utan att vara sladdrig. Dämpningen är precis så där responsiv/minimalistisk man säger. Ändå kan jag springa långa sträckor, över 3 mil på stig/grusväg utan problem med fötterna. Hälen sitter absolut bättre än i gamla Spirit3, inte bara hälgreppet, trycket mot hälsenan är påtagligt mindre. Skon går riktigt bra obanat. Den är smal och liksom gräver sig ner mot fäste. Den är också slimmad men robust så det finns inget som fastnar och slits när skon går ner och upp ur vegetationen. Jag försöker men kan inte hitta något negativt med denna sko. Visst finns det fortfarande lite att önska med dränering. Det finns andra skor som pumpar ur vatten snabbare. De håller dock mycket sämre eftersom de är gjorda av mesh. Icebug har helt enkelt gjort min favoritsko hösten 2014.

spirit44

Enkel, robust och högpresterande. Passar vid sidan av vägen från stig till obanat. Enligt mig är Icebug Spirit4 OLX hösten/vinterns trevligaste sko. För mig fungerar den till det mesta vid sidan av vägen. Visst, jag kanske inte skulle ta den på en grusvägsultra men så fort underlaget blir lite mjukare ger den tillbaka massor i form av löpkänsla, grepp och respons. För den stiglöpning jag älskar är den som handen i hansken. Skon är inte den lättaste men mina gamla vattentest har visat att Spirit-serien inte brukar ta upp så mycket vatten och våtvikten känns riktigt låg, vi får se om jag kontrollmäter senare. Har du smala till mellanbreda fötter och vill ha just löpkänsla, grepp och respons i ett smidigt paket för seriös offroad-löpning tycker jag du kan kolla närmare på Spirit4 OLX. Jag hade skon på AXA fjällmaraton vid min jobbiga DNF. Skon uppträdde dock mycket bättre än min bak och jag skulle gärna köra den igen.

Tailwind nutrition

tailwind

Nu har jag också fått tag i lite Tailwind Nutrition! Ja, varför vill jag testa detta då? Jo, Tailwind säger att de har en komplett lösning för VAD du behöver stoppa i dig när du tränar längre pass. Energi, elektrolyter och vätska i samma, dvs 3-in-1. Tailwind ska också vara snäll mot mage och ha ”snäll/ren” smak. Man blandar med vatten, bara. Dessutom ska det vara enkelt att diska t ex blåsan..

Jag menar ju att ju mer teknisk och avancerad en produkt är, desto enklare ska den vara att använda. Jag har lite mer prylar på väg in som också ska testas. Vi får se om det hinner komma innan jag åker ock jobbar på Scandinavian Outdoorgames i Falun tillsammans med Icebug. Annars testar jag nog Tailwind under mina trailrunningclinics där! Titta gärna förbi om ni är på SOG så kan vi tjata lite trail! Annars får ni läsa mer om vad jag tycker när jag käkat energin..

Icebug Enlight – Ett första intryck

bild-1

Enlight är en ny sko i svenska Icebugs digra trailskosortiment. Helt ny kanske är att ta i för skon bygger vidare på Anima/Anima2 som funnits länge i deras sortiment. ”Enlight är skon för den drivna löparen som gillar att hålla hög fart på såväl stigar som grusvägar, eller för dig som kör någon form av fitness träning utomhus”, skriver Icebug själv om skon. Längre ner skriver jag lite mer om vad jag tycker. För att vara Icebug ska denna sko vara mellan i precis allt. Då menar jag saker som vridstyvhet, drop (8mm), dämpning, läststorlek och även vikt. Till och med fästet ska vara typ medium, förutom på blöt sten där RB9X ska göra skon till en vinnare. Ovandelen är i ribstop-nylon och har ett foder i snabbtorkande mesh. Mellanslulan är av lättvikts EVA med märkets ESS-stabilisator. Vikten ska hamna på 235g i storlek 42 (US9).

bild-3

På min fot sitter storlek 42 som gjuten rakt ur lådan. Skon är SNYGG! Jag vill ha den som vardagssko men som jag ska springa i den kommer den lukta uffa.. Allt känns bra från hälgrepp till utrymme för framfot och tår. Jag tycker mig vara en 42 i allmänhet så jag hävdar att Enlight är ”true to size” som de flesta Icebugskor jag testat. Snörningen har man verkligen fått till man jämför med första generationens Anima med asymmetrisk snörning. Det är lätt för mig att hitta rätt. De band skosnöret fäster i går hela vägen ner till sulan och hjälper på så sätt till att fixera hela foten vid behov. Foten känns ombonad i Enlight. Dämpningen känns i fram och i hälen känns det som lite mer än jag är van med. Mellansulan är mellanmjuk vilket borde fungera bra på denna typ av sko. Hälkappan är normalhög och hälen sitter rätt bra utan tryck men också utan att glida runt. Runt tån finn dubbla förstärkningar och man har också dragit upp sulan lite i fram så skyddet borde vara helt OK. Samma plastskydd som finns runt tån finns också i häl och upp mot översta snörpningen. Den hjälper till att fixera hälen på olika sätt. Yttersulan känns igen från Animas tid. De låga sexkantiga dubbarna är många och sluttar åt olika håll på framfot mot bakfot.

bild-2

Första stegen känns skon lite högklackad. Jag har sprungit rätt mycket med 4mm drop de senaste åren. Samtidigt vet jag att 8mm funkar bra för mig eftersom Icebug ANIMA2 BUGrip blev min stora favoritsko denna vinter trots att jag trodde den skulle vara för högklackad. Mycket riktigt känns gummit lite mjukt på asfalt, som en Kinvara ungefär. Samtidigt så är själva yttersidan lite hårdare på grund av RB9X-gummit. Det ger ett lite klapprande läte. I skrivande stund har jag ändå lagt över 14 mil i skorna så jag vet att de funkar rätt bra på asfalt. Ljudet av RB9X är bara lite speciellt.. Ute på motionsspåret känns skon lätt, spårsäker, stabil och löpglad. Foten sitter fint och skönt. Några steg i lera visar att greppet är helt OK men inte som X-talon, Acceleritas och liknande skor. Skrålöpning i lera är nog inte Enlights syfte heller. Sedan rakt upp på blöt häll. Här är greppet makalöst, i klass med Acceleritas4 som jag skrivit en del om tidigare. Skon gör sig av med vatten ganska fort. Det samlas inte mycket i dojan. Den känns inte så tung efter ett vattenbad heller. Efter backen med stenhäll är det dags att bomba ner för ett stenigt utförslöp. Här glänser Enlight. Bra fäste, skön framfot, inget hältryck och nog med dämpning för att klara vass sten. Sedan bär det av mot lite teknisk, snabb stig med mycket sten och rötter. Enligt känns snabb, säker och smidig. Den svarar rätt snabbt trots något mjukt gummi. Foten sitter fast trots att framfoten känns rymlig. Jag avslutar med att rulla ca 5K grusväg. Här funkar Enligt också riktigt bra, dämpar lagom, är bekväm och svarar när man trycker.

bild-4

Som jag sade har jag sprungit lite över 14 mil i skon just nu.  Icebug verkar ha gjort årets ”Door to trail” sko för mig. Den funkar helt enkelt till det mesta, riktigt bra dessutom. Jag har tidigare lovordat New Balance MT1010v2 för detta syfte och sagt att den är bra på det mesta utan att vara bäst på något. Icebug Enlight är bättre på det mesta och dessutom BÄST på våtgrepp! Dämpningen är bra. Komforten är bra. Våtegenskaperna är bra. Jag kan inte säga något om hur skon håller i längden, det kommer senare. Men dubbar verkar hålla OK för asfalt. Materialet verkar tåla en hel den skog. Våtvikten kanske inte är den bästa men ändå helt OK. Skon tar också lite tid på sig att torka om man tycker det är ett minus. Maximalistisk löpning är på tapeten. Jag håller nog i hatten och stannar vid lagom dämpade skor. Jag har några rätt långa lopp (ultror) planerade i sommar och kan lätt tänka mig Enlight på dessa. Vill du ha en snabb, lätt och löpglad sko som skyddar lite mer än senaste tidens minimalistiska skor kan jag rekommendera Enlight. Faktum är att den sitter på min fot mest hela tiden..

Icebug Cert BUGrip, Jens åsikt

CERTO1Certo var en nykomling i svenska Icebugs skostall till våren 2013. Skon riktar sig mot den som vill ha en lite mer vridstyv och mellandämpad historia men samtidigt vill springa med lägre drop. Till vintern förstärkte Icebug Certo med dubb. Detta blev en mycket lyckad kombination. Skon har ordentliga förstärkningar i tå- och hälparti samt en sula som ska ge grepp i de flesta sammanhang. BUGrip-teknologi lovar dynamisk dubb som greppar på halt underlag men ger med sig på asfalt.

certo4Enligt Icebugs nya ”Feature guide” är Certo BUGrip en stabil sko. Den har ett lågt drop (5mm) och ligger på medel i dämpning. Guiden säger också att lästen är mellanbred, dvs lika som t ex Anima2 BUGrip. Mer om detta senare. Ovandelen är gjord i relativt kraftig Rib-Stop nylon som förutom att hålla bra också ska vara tåligt mot vatten samt ha låg våtvikt. Tåpartiet är ordentligt förstärkt och hälen sitter fixerad via extra förstärkningar. Snörningen är rätt normal mend OK möjlighet att fixera foten. Mellansulan har rätt mycket dämpning, både i fram och i bak. Jag upplever den som lite mjukare än t ex Pytho2 som annars är en mycket liknande sko. Sulan har i alla fall samma mönster som Pytho2 och greppet bör därför vara rätt likt.  Som sagt, Certo BUGrip är en stabil historia. Vikten ligger därför på 325g i stl 42. Man kan tycka vad man vill om den vikten men Inov-8s OROC 340 väger faktiskt mer. På min fot känns den rymlig och bekväm. Hälen sitter riktigt bra från start. Utrymmet i framfoten är rätt stort och förutsättningar för långpass borde vara ypperliga samtidigt som det kan vara en nackdel i teknisk löpning, då foten kan få en tendens att glida runt. Plösen är gjord i skumgummi och mesh och sitter OK utan att vara för tjock. certo2På foten känns Certo BUGrip stabil. Den är riktigt ”true-to-size”, på mig passar 42 som handen i handsken. Dropen på 5mm känns alldeles lagom för denna typ av sko. Den känns skön vid framfotalöpning samtidigt som häl funkar att landa på om man vill det. Sulan är vridstyv. Skon funkar därför mycket bra vid långpass på isiga förhållanden där foten behöver skydd mot elak is, dämpning för många mil men där du som löpare vill ha något som inte känns som en pjäxa. Certo BUGrip kanske inte är den löpgladaste skon du kan hitta, det är snarare en arbetshäst. Den får jobbet gjort. På ett bra sätt dessutom! Fram på foten sitter 11 dubbar som ger ett riktigt bra fäste. Anima2 BUGrip har något bättre men Certo känns trygg att springa i till och med på blöt is. Stockdubben sitter där den ska. Hälen har 5 dubb. Vill du bromsa rejält i en isig nedförsbacke kan det krävas att du drar i hela sulan men oftast funkar det bra med hälbroms. Vid obanad löpning känns dock skon lite klumpig. Min framfot har då också en tendens att åka runt i skon vid t ex skrålöpning. Jag tycker dessutom detta kan förvärras då en sko är så pass vridstyv som denna. Den följer inte foten utan tvärt om.. Certo funkar till löpning på relativt teknisk stig. Det är dock som långpassko den kommer till sin verkliga rätt för mig. Det spelar inte någon roll vilket underlag den utsätts för, asfalt, stenkross, grusväg, småstig eller blankis, Certo fixar biffen! Dubbarna hörs men märks inte nämnvärt förr än de behövs. Då greppar de i toppklass. Jag tycker också Rib-Stop materialet funkar mot den typ av slask vi har på våra vintervägar. Certo är som gjord för dessa förhållanden. Sulan verkar dessutom hållbar. Efter rätt många pass i både skog och på väg ser den fortfarande riktigt fräsch ut. certo3Certo BUGrip kanske inte är den löpgladaste skon som finns men den är otroligt mångsidig i svenska vinterförhållanden. Dämpningen är bra, skon är stabil, dropen är låg och fästet är bra. Certo BUGrip är en bekväm sko utan att vara för komplicerad. Den skyddar foten på ett bra sätt vid alla tillfällen utom aggressiv och snabb löpning. Skon är verkligen en Jeep för Off-Road löpning. Den tar sig fram på ett bekvämt och okomplicerat sätt. Vill du hellre åka rallybil ska du nog kika på Icebug Spirit3 OLX. Struntar du i de sportigaste egenskaperna kommer Certo BUGrip ta dig från A till B varje gång!

Icebug Anima2 BUGrip, Jens åsikt

anima1Superlätt trail- och vinterlöpsko som inbjuder till hög fart! Svenska Icebug lovar en hel del med den inledande texten. Anima2 BUGrip siktar i alla fall på grepp i de flesta terrängförhållanden. Skon riktar sig mot stiglöpare som vill ha en flexibel men lite dämpad sko med bibehållet naturligt löpsteg. Tillägget BUGrip berättar att här har vi en metalldubbad sko med dynamiska dubbar. anima4Icebug har börjat använda sig av ett system där de graderar vridstyvhet, drop, dämpning och lästbredd. Enkelt och förståeligt system enligt mig. Anima2 ska där vara flexibel, mellandämpad, mellandrop (8mm) och en mellanbred läst. Ovandelen är gjord i en ganska ombonad mesh som ej ska ta upp vatten. Runt skon finns en förstärkning som gör hela paketet lite mer stabilt samtidigt som det skyddar rätt bra mot sten och kvist. Hälen har en del stoppning och är mellanhög. I skon finns en uttagbar sula som är tunn och ska ha samma icke-adsorberande egenskaper. Snörningen är nu symmetrisk, dvs normal. Snörningen är fäst i band som går runt fot och ned i sula, för att bättre fixera foten på mitten. Mellansulan är gjord av injicerad lättvikts-EVA. Skon saknar rock-plate. Yttersulan har Animas klassiska mönster med 19 dynamiska BUGrip dubbar. Superlätt skriver Icebug, här betyder det 275g i stl 42. Det tycker jag är helt OK för en dämpad dubbsko! Inov-8 OROC 280 väger ju faktiskt 280g och då med 9 dubbar. Snörningen har verkligen blivit enklare än på föregående version. Skon är lättare att ta sig in i och lättare att snöra. På foten känns den rätt lik New Balances NL-1 läst i Minimusserien. Det finns lite rum i framfoten, den fixerar i mellanfoten och den har en mellanhög rätt fixerande häl. Hälen är också rätt ombonad. Det finns en hel del stoppning som kan behövas springas in innan den sitter som den ska. I mitt fall kändes den lite glappande de första milen men sitter riktigt bra insprungen.anima2

På foten känns Anima2 förvånansvärt flexibel. Jag upplever den som de flesta av Icebugs skor som väldigt ”true-to-size”. Jag har 42 rakt av. Det här är en riktigt löpglad sko. Jag är riktigt glad att jag tagit mig tid att testa skon för tidigare har jag sorterat bort den pga mycket dämpning samt relativt hög drop. Nu är ju inte 8mm så mycket och efter några Km fungerar det hur bra som helst. Jag känner mig rätt snabb i skon. Framdelen av sulan lämnar mycket feed-back från underlag för att vara en dubbsko. Antar att Icebug helt enkelt gjord den så tunn de kan utan att låta dubb kännas genom sulan.. I hälen är det en annan sak. De extra 8 mm dämpning känns och det går att dundra på utför på vassa stenar utan att något känns upp i hälen. Sulan är långt ifrån vridstyv och snarare flexibel i sidled. Det gör att skon vill ha ett rätt aktivt löpsteg. Den kan också kännas rätt jobbig på hårt och riktigt knöligt underlag. Greppet är fantastiskt. Framfoten har 12 dubbar till sitt förfogande. Hälen har 6. mitt uder foten sitter den smarta ”stock-dubben” som verkligen gör sitt till i våra vindpinade skogar. På blankis har Anima2 det bästa fäste jag testat, i alla fall vid normal löpning. Vid riktigt hård löpning upplever jag det som att de färre dubbarna i Spirit2 OLX biter sig fast lite bättre. Men de skorna är rätt jobbiga på frusna distanser över milen. Där är Anima2 som klippt och skuren! Skon funkar förvånansvärt bra på de flesta underlag. Fästet känns väldigt övertygande på vinterväg/vinterstig. De dynamiska dubbarna smattrar lite på asfalt men det är inget som känns upp under foten, i alla fall inte de två första milen. Nog blir skon lite tyngre när den blir blöt. Det finns lite väl mycket material i ovandel och plös. Det vet iof Icebug om och det har man jobbat på till sin nya modell Enlight som kommer till våren. anima3Icebug Anima2 BUGrip är som sagt en förvånansvärt löpglad och flexibel dubbsko. Den mår bra av att springas aktivt och ger då tillbaka massor av fäste samt feed-back. Skon är dessutom väldigt bekväm samtidigt som den i sammanhanget är riktigt lätt. Det är den rätt ensam om i segmentet! Skon passar utmärkt som ”enda dubbsko” då den både känns snabb och fungerar på långpass. Ska du bara springa fort och tekniskt bör du kolla på VJ Bold, Inov-8 OROC 280 och Icebug Spirit3 OLX. Ska du bara springa långpass kan Icebug Certo BUGrip vara det bästa alternativet. Annars kan jag varmt rekommendera Anima2 BUGrip som den kanske löpgladaste kontra mångsidiga dubbsko som finns att hitta!

Icebug, vinterduellen.

icebug1Vinterns stora skoduell kommer bli en helsvensk uppgörelse. På startlinjen står två riktigt kompetenta fullblodsräcers. I ena hörnet Icebug Certo BUGrip, en helt ny kämpe. I andra hörnet Icebug Anima2 BUGrip, en erfaren kämpe som till i år slipat på formen. På papper två riktigt jämna kämpar. I denna match kommer fördelar, nackdelar likheter och olikheter synas. I slutändan kommer Ni få veta precis vad som skiljer skorna åt. Min insikt blir förhoppningsvis Er kunskap. Fortsättning följer..

Icebug Acceleritas3 – Jens åsikt

icebug.acceleritas3.1

Förra året sprang jag en hel del i och skrev några rader om Icebug Spirit2 OLX. Det är en underbar sko med GRYMT fäste. Skon har gått många mil men är fortfarande i bra skick. Ibland är det dock lite overkill med metalldubb. Det krävs också en något styvare sula för att hindra dubbarna från att jäklas med fotsulan. Nu har jag äntligen testat sommardäcksversionen Icebug Acceleritas3.

Acceleritas3 är en minimalistisk sko, byggd för högt tempo i obanad terräng, säger Icebug själva. Ja visst är den det! Man har med lite nya materialval lyckats kapa vikten till 195g US9/eu42/UK8. Där ligger man rätt lika t ex X-talon 190. Få andra seriösa terrängskor ligger Sub200g.. Materialet i mellansulan är nytt med lättvikts-EVA och ESS-stabilisator som ska vara mer flexibelt och lättare än föregångaren. Ovandelen har också nytt material som ska vara lättare men ha bibehållen slitstyrka. Under sulan sitter det nya gummit RB9X, i ett traktorinspirerat mönster, som ska vara en bra blandning för att ge fäste i de flesta situationer.

icebug.acceleritas3.6

Acceleritas3 är precis som Spirit2 en rätt smal och ”race” formad sko, med en lite spretig tå. På min fot sitter skon riktigt bra. Jag drar 42 vilket enligt mig gör den ”true-to-size”. Jag har alltid upplevt Spirit2 som något mindre. Innersulan är tunn och sitter limmad i skon. Hälkappan är mellanhög och ger ett bra hälgrepp utan att trycka på hälsenan. Runt hela skon går ett grövre tyg som verkligen gör sitt för skons hållbarhet. Pinnar och liknande göre sig icke besvär! Snörningen är också bra. Hålen sitter på lagom avstånd från varandra till skillnad på Spirit2 där det på ett ställe gav upphov till ett veck i tyget som under skons inspringningsperiod irriterade min fot. Inget sådant här, bra Icebug! Snöret behöver, som så många andra, en dubbelknut för att sitta säkert. Ett knöligt snöre typ Xtenex skulle göra susen i många skor..

icebu.acceleritas3.5

Första metrarna asfalt mot skogen känns det i fötterna att skon är minimalistisk. Sulan är tunn och traktormönstret gör sig påmint. Det känns att gummit är hårdare och inte av normal ”sticky-rubber” som brukar sitta på denna skotyp. Väl i spenaten är känslan av genomslag borta. Mellansulan bjuder på nytt EVA och 4mm drop från häl till tå. För mig är 3-4mm precis lagom. Jag har ingen ambition att gå ner till 0 drop. Jag tycker hälen behöver mer än framfoten i nedförslöpning. Mellansulan är precis lagom tunn för att skydda foten samtidigt som du får mycket feedback från underlag. De extra 4mm EVA i hälen behövs då farten blir hög i steniga nedförsbackar. Slarviga framfotasteg på vassa stenar känns rätt hårt genom sulan så ett visst fokus på vägval kan vara bra. Sulan är mycket flexibel. Samtidigt svarar skon riktigt bra vid accelerering och inbromsning. Skon funkar att springa begränsade sträckor asfalt med. Dock varnar Icebug för att sulan slits snabbare då. Längre sträckor asfalt, välj annan sko..

icebug.acceleritas3.2

Sulan är ju en historia för sig. Jag har tidigare skrivit att Icebugs ”traktormönster” är en riktigt lyckad terrängsula. På hälen är mönstret riktat framåt vilket ger en mjukare inbromsning i utförslöp. Uppåt gör det bakåtriktade mönstret samma sak fast tvärt om. Trycker du ner hela foten blir greppet fastare. Jag tycker det gör en hel del för steget. När du känner skon kan du variera fotnedsättningen för olika resultat. Smart eller slump? Det fungerar i alla fall. Greppet i sliriga, leriga förhållanden är alltså riktigt bra, både upp och ner. Greppet är också riktigt bra i skrålöpning, skor som X-talon och Bagheera Ultra inte riktigt presterar på samma nivå. När det gäller blöt sten bär skon på något speciellt. Gummiblandningen, RB9X, ska trots att den inte känns som ”sticky-rubber” vara upp till 89% greppigare än snittet konkurrenter. När man är van vid ”sticky-rubber” känns det faktiskt lite märkligt med Acceleritas3s lite hårdare dubbar som smattrar, nästan som metalldubb, mot sten. Men OJ vad gummit greppar! Sist jag fick samma känsla var första gången jag snörade på mig ett par X-talon 212 och första Sticky-encountern. Sedan dess har jag testat MÅNGA sulor.. Jag gick ut med inställningen att RB9X var försäljarsnack. Hur mycket bättre kan det vara, egentligen? Men gummit imponerade. Ju mer jag pressade, på torr som blöt sten, ju mer övertygad blev jag att Icebug verkligen hittat rätt. Klart det går att pressa skon så den glider, men jag känner mig klart tryggare på blöt sten, uppför och nedför, än med någon annan icke metalldubbad sko jag testat, punkt! Fästet på blött trä som spänger och rötter är bra för att vara gummisula men långt ifrån det grepp man får med metalldubb.

icebug.acceleritas3.7

Jag kan inte säga hur länge denna sula håller. Icebug varnar som sagt för att den kan slitas snabbare än andra sulor, så det kan ju vara något negativt med skon. En annan sak jag skulle vilja göra bättre är dräneringen. Visst har skon låg våtvikt. Men skyddet runt skon gör att vatten ligger kvar lite längre än i t ex X-talon 190. Materialet i ovandelen är tunnt, stakt, andas och dränerar bra. Dock är det ingen sko jag för tillfället kör stumplöst i. Den känns lite för yxig på insidan. Annars finns det inget att klaga på.

Med Acceleritas3 har Icebug lyckats göra en riktigt skön, bra och modern Off-Road racer och dessutom placerat sig på grepp-topppen! Skon är tunn, flexibel och ger löparen bra respons i alla lägen. Foten har ändå relativt mycket skydd med tanke på vikten. Greppet i mönstret är riktigt bra och gummit är fantastiskt. Det ända jag inte är helt nöjd med är dräneringen. Vatten stannar kvar i skon lite längre än jag vill.  Prisläget på Acceleritas3 är också helt OK. Icebug går ut med rek.pris på 1099:- vilket gör att skon ofta landar på 999:-. Med det priset har jag svårt att förstå varför inte fler springer runt i skon. Jag har dessutom sett en del fina rea-erbjudanden..

Inov-8 Roclite 243 – Jens åsikt

inov-8.roclite.243.1

Traditionellt så har Roclite varit Inov-8s allt-i-allo sko. Den har funkat till allt. Under de senaste åren har fokus på minimalistisk löpning ökat. Inov-8 har följt denna trend med sitt Arrow-system. Flera serier som X-talon och F-lite har länge erbjudits med en pil, dvs 3mm drop. När många trodde på en Roclitemodell kom istället en hel Trailroc-serie, helt klart inriktad mot en mer minimalistisk livsstilspublik. Till våren 2013 kom dock en efterlängtad 3mm Roclite 243. Varför behövs då denna sko? Är inte Trailroc 245 typ nästan lika? Kannibalism? Nja, skulle jag säga. Det skiljer faktiskt 2 gram i vikt..

inov-8.roclite.243.4

Roclite har till skillnad från Trailroc Natural-fit Inov-8s Precision-fit. Passformen är helt klart smalare vilket jag personligen föredrar av flera anledningar. Foten sitter mer fixerad och skon svarar därför bättre. Hela ovandelen är hämtad från F-lite serien. Mesh-materialet andas mycket bra och dränerar vatten exemplariskt. Dock är det inte så hållbart, speciellt i hårdare terräng. På Roclite 243 har man dock tagit i med förstärkning runt hela framfoten.

inov-8.roclite.243.3

Mellansulan är densamma som i X-talon 190 och F-lite 195. Dessutom sitter en liten Rock-plate kallad Meta-Shank 2 under framfoten. Den parerar de värsta stenskotten underifrån. Dämpningen är minimalistisk men funkar bra för riktiga långpass om man är van.. Sulan är så klart den berömda Roclite. Många stora men låga dubbar i en riktigt mångsidig mix. Eftersom de är många , breda och platta funkar de ypperligt på hårt underlag som t ex asfalt. De är ändå tillräckligt glesa för att ge helt OK fäste och lerränsning. Materialet är Inov-8s Sticky-rubber så greppet på blöt sten är också riktigt bra. Gummiblandningen är dock mjukare än t ex TriC sulan på Trailroc. Det gör att skon känns lite mer dämpad. Samtidigt så slits dubbarna lite snabbare.

inov-8.roclite.243.2

Inuti skon syns det vilka modeller skon bygger på. Vill man springa strumplöst bör man nog kolla på Trailroc. Sulan inne i skon är den vanliga 3mm från Inov-8. På min fot sitter skon som ett smäck. Jag drar 42, precis som i Trailroc, X-talon och F-lite. På New Balance går jag gärna upp till 42,5 i t ex MT110 och RC1600. Med Performance fit så finns inte en massa utrymme i tåboxen. För vissa kan det ge tåskav. För mig hindrar det foten att glida runt och rulla i sidled. Hälen sitter bra och är mellanhög som. F-lite 230 snarare än 195. Marken känns genom sulan men inte riktigt lika mycket som 195. Skyddet på tån gör ett bra jobb. Den skyddar mot lättare stensparkar. Jag tycker sulan svarar snabbt. Skulle tro att Meta-Shank faktiskt gör en del för vridstyvhet, respons mm. Samtidigt är dubbarna föredömligt enkelt fyrkantiga vilket ger fäste åt alla håll, uppför, nedför och i sidled vit t ex skrålöpning.

inov-8.roclite.243.5Sammanfattningsvis är Roclite 243 en riktigt mångsidig sko. Sulan funkar till det mesta, från asfalt till grov terräng. Den är väl skyddad med förstärkningar samtidigt som den är lätt och dränerar bra.  Skyddet gör dessutom skon stabil i sidled. Skon är marknära med ett drop på endast 3mm. Detta ger en race-aktig känsla samtidigt som du får mycket feed-back från underlaget. Rock-platen gör sitt jobb utan att förstöra denna känsla. För mig funkar skon från korta snabba turer till riktigt långa pass. Ska jag hitta något minus är det att jag tycker, med tanke på Inov-8s övriga line-up att skon borde fått den nya mellansulan. Den är skönare, svarar bättre och inte lika ”svampig” som den gamla 3mm mellansulan. Roclite 243 är helt enkelt en riktig höjdare.

Bagheera Ultra – Jens åsikt

bagheera.ultra.1

Jag gillar svenska grejor, det är ingen hemlighet. Därför blev jag faktiskt
extra glad när jag hörde att svenska Bagheera var på väg ut med en riktig
terrängdoja. Det här är alltså Bagheera Ultra! Skon är riktigt enkel. Enligt mig är det något positivt. Mycket teknik tar plats och ger extra vikt. Bagheera skriver själv: Ovandelen är en till stor del en sömlös konstruktion av Cordura(R) med förstärkningar i TPU och microfiber för maximal hållbarhet och komfort. Bakkappa är förstärkt med inslag av microfiber för stabilitet, ökat hälgrepp och livslängd. Konstruktionen är lästsydd med en fotbädd av EVA samt en tunn urtagbar innersula i formpressad EVA. Alla delar är nogrant genomgångna och anpassade för att undvika onödig absorbering av vatten.

bagheera.ultra.4

Det är lätt att börja jämföra med min referenssko Inov-8 X-talon 212, Ultra påminner en hel del om den MEN det finns tydliga skillnader. Det är rätt uppenbart att Bagheera tittat på både Inov-8 och svenska Icebug Acceleritas när de designat skon, användningsområdet är nog tänkt som typ samma. Så har jag också testat skon. Väl på foten sitter skon bra. Tåboxen är föredömligt rymlig och hälen sitter bra, utan tryck på hälsenan. Bakkappan är dock rätt hög och hård jämfört med en del konkurrens. Skon är möjligen lite väl bred till en början, men jag tycker den hittat formen efter foten riktigt bra efter ett tag. Skon är rätt skön och påminner på många sätt om X-talon. EVA-sulan är rätt lik i dämpning och markkänsla. Jag skulle tippa på att droppet från häl till tå är rätt likt också på ca: 6mm. Passformen är dock helt klart rymligare. Skon väger enligt min våg in på 265 gram i storlek 42. Skon är rätt ”true-to-size”. 42 är min normalstorlek och vad jag drar i min referenssko X-talon 212.

bagheera.ultra.3

Ovandelen är gjord i Condura. Det är ett slitstarkt material med många fördelar. Det har dock en del nackdelar i denna typ av sko också. Condura andas inte så bra. Dessutom tycker jag dräneringsförmågan i materialet är för dålig. Kommer vatten in i skon så stannar det där ett tag.. Förstärkningen kring tån är rätt lagom, den gör sitt jobb. Mellansulan i EVA är riktigt bra. Den dämpar lagom och har lite markkontakt. Jag känner vad jag springer på samtidigt som jag törs dra på trots vassa stenar. Nån rock-plate har jag inte lyckats hitta, skon dämpar lagom i alla fall. Sulan är rätt flexibel ock skon klarar ”rulltestet”. Själva sulan har bra med fäste uppför, utför och i löst material. Lerränsningen är också bra. Fästet i sidled vid t ex skrålöpning är dock sämre. Här finns anledning att tänka om. Dessutom tycker jag hela hälen är lite väl tilltagen räknat till yta. Detta gör att jag riskerar att trampa snett vid steniga/rotiga partier. Dobbarna på insidan av hälen pekar dessurom lite utåt på ett vasst sätt. När mitt steg blir trött och slarvigt så skär jag mig på insidan av vaderna.. Dock lider sulan av ett värre problem, fästet på blöt sten är tyvärr för dåligt. Bagheeras gummiblandning håller inte riktigt måttet.

bagheera.ultra.2

Samma sak gäller på blött trä som t ex spänger och rötter. Egentligen biter bara metalldubb ordentligt på dessa underlag men jämfört med Inov-8s sticky-rubber så ligger man verkligen i lä. Gör om och gör rätt.. Inne i skon kan man se att detaljarbetet inte riktigt håller samma klass som dyrare skor men detta är inget som märks på foten. Det finns en del material som skulle kunna kapats om man var lite noggrann. Där hittar man också den formpressade EVA-sulan. Den är märkligt tjock och har en skumgummiliknande känsla. Konstigast av allt är att sulan faktiskt tar upp en hel del vatten. Det tycker jag är en nybörjarmiss i en sko som ofta blir blöt. Den går typ att krama ur efter en tur. Åter igen, gör om och gör rätt..

bagheera.ultra.5

Sammanfattningsvis kan jag säga att Ultra är en trevlig sko och ett bra första försök från svenska Bagheera. Skon är skön och har bra löpkänsla. Hållbarheten är bra. Fästet är helt OK i vanliga fall. Dock finns det några tydliga brister. Allt handlar egentligen om hanteringen av väta. När skon blir blöt blir den onödigt tung och behåller vatten onödigt länge. Det beror på materialval. När hårt underlag, som sten och trä, blir blött försvinner fästet. Det beror också på materialval. Rättar Bagheera till detta i en v2 så har man en vinnare. Största problemet är nog att man lagt sig i samma prisklass som Icebug Acceleritas3. Det är en tuff konkurrent.