AXA Fjällmaraton 2012 – en berättelse.

Tillsammans med ett glatt gäng från Hälsinglands Multisport tog jag mig upp mot Vålådalen fredagen innan tävlingen. Väl framme upptäckte vi att vi EJ fått det Fjällmaratonpaket vi trodde vi bokat. Enligt Hotellet hade vi bokat allt som ingick i packetet individuellt och till samma pris MEN utan linne, utan slutstädning och i vandrarhemsavdelningen istället för hotellrum. Efter tjat fick vi dock sänglinne och slutstädning. Känner mig dock inte helt nöjd med behandlingen, dåligt Vålådalen.. Väl på plats gick det dock ganska fort att få i sig en öl och packa ryggan för morgondagen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ryggan fick bli min Mountain Hardwear 6. I den stoppade jag min 2 liters vätskeblåsa från Source. 1.5 liter vatten blandade jag med HEED melon från Hammer Nutrition. Det visade sig vara på tok för mycket då jag gick i mål med 1 liter kvar.. I botten på ryggan stoppade jag en 4l Drybag med extra strumpor, en Craft Pro Zero Extreme långärmad, första förband, toapapper, Ibumetin, visselpipa och kompass. Den rördes inte på hela loppet. Ovanpå detta packade jag min Montane Spektr Smock, en 3-lager eVent jacka då det såg ut att kunna bli regn. Dessutom packade jag ned fyra bars med Summer Pudding från Mule Bar samt två olika Gels. Av detta åt jag en bar.. Jag tog också med Salt Caps Plus för att fylla på med elektrolyter. Dessutom hade jag min GoPro lättillgänglig i en bröstficka.

Jag sov i våningssäng tillsammans med tre andra och det gick helt OK. På morgonen käkade vi ordentlig frukost i fjällstationen. Därefter blev det race-outfit. På kroppen körde jag Craft Active Extreme Concept Piece kortärmad. Kallingar blev som vanligt Crafts Cool Boxer. På benen körde jag Crafts Elite Run Fitness Short, tunna tights med kompression. På fötterna blev det Icebug Spirit2 OLX, metalldubbad orienteringsdoja och ett par Icebreaker merinostrumpor.

Jag ställde mig i andra startgruppen (sluttid 5-6 timmar) och snart drog vi iväg i rätt maklig, 5:30 fart. Med facit i hand borde jag tagit första 2km grusväg närmare 4:00 tempo för sedan började ett gående lämmeltåg upp för första lutningen. Vid 1,3K kom dock första överraskningen i form av ett getingstick i högra vaden. Det sved till som bara tusan och jag hörde att någon till i sällskapet också blev utsatt. Efter första stigningen upp mot Välliste och första SportIdent kontrollen kände jag mig sjukt pigg och öste på utför. Det var riktigt rolig, gaska teknisk, utförslöpning där många platser kunde tjänas. Vid ca: 9K sprang jag fort i el lerig skogsbacke och under leran lurade en sten. Den första stukningen på över 3 år var ett faktum. De första kilometrarna gjorde det riktigt ont och jag övervägde att bryta. Men efter ett tag blev hela foten varm och den gick åter att springa på.

Det var dock riktigt tungt fram till första vätskekontrollen. Efter en bananhalva, en mugg vatten och en mugg sportdryck fick jag dock fart igen. Sedan var det bara att mata på. Löpningen gick helt OK så länge jag hade koll på var jag satte högerfoten. Vid nästa kontroll stoppade jag i mig lite pastasallad, en choklad/knäckkaka och lite godis. Jag körde samma procedur (hela loppet) som tidigare med vätska. Klättringen mot Ottfjället gick bra och jag kände mig stark hela vägen. Faktum är att löpningen flöt på bra hela vägen till sista toppen. Där drog jag i mig lite Coca-Cola och tog en näve godis. Sedan bar det av utför.

Utförslöpningen blev tyvärr riktigt tung. Icebugs Spirit2 OLX är inte särskilt väldämpade. Smärtan från stukningen gjorde sig också påmind genom att skicka stötar upp i högerbenet vid varje fotnedsättning. På sista grusvägslöpningen höll jag ett pinsamt 5:00-tempo och blev nedsligt omrullad av några löpare. Jag kom dock i mål på helt OK 5:17:50 och noterade en 86:e plats.

Utrustningen funkade riktigt bra. Crafts Concept Piece-tröja var riktigt skön, dock höll den inte för ryggsäck. Jag kommer att skriva vidare om detta på min blogg för den blev faktiskt riktigt sliten på 5 timmar. Strumpor och skor fungerade mycket bra, metalldubben var guld värd på blöta stenar och spänger. Ryggsäcken satt som vanligt skönt och var verkligen inte i vägen. Ska jag göra om detta kommer jag dock tänka annorlunda. Jag gjorde av med 0.5 liter vatten. Jag åt en bar. Fågan är om jag inte borde köra med en lite bumbag.. Skojigt var det i alla fall. Loppet är fantastiskt välordnat och dessutom en upplevelse utöver det vanliga. Till nästa år kommer man dock ta in 800 löpare och frågan blir så klart hur mycket bergen tål.

Advertisements

3 thoughts on “AXA Fjällmaraton 2012 – en berättelse.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s