Jag vet att det är pinsamt längesedan jag sprang Hälsingetrailen 2013. Det var faktiskt den 11 juli.. Som vanligt anordnade Hälsinglands Multisport ett kanonevent vid Björktjärn i skuggan av Fläckberg, Segersta. Den 10 juli 2014 är det dags igen. 18:30 går starten. Vi ses där..
Det har varit ganska svårt att få till mängdträningen det senaste året. Känns som om tiden inte riktigt funnits där. Visst har jag haft massor av fina pass i skogarna men inte som förra sommaren. Kroppen är inte i riktigt samma skick heller. Farten är inte riktigt där och när jag jag försökt göra något åt det så har skador kommit smygande. Som alltid har jag envisats med att springa i tunna skor, även på långpass vid hårdare underlag. Fick sedan chansen att testa ett par Salomon S-lab Sense Ultra som i mitt stall visade sig vara relativt väldämpade och gav mersmak. Efter en vår, sommar och höst börjar de kännas rätt slitna så jag tänkte fortsätta i liknande fotspår.
Har tidigare sprungit i NB MT110 som jag först gillade ordentligt men senare möjligen fick mitt löparknä av. Flera liknande rapporter finns att läsa om just den modellen. Den något mer ombonade och mer dämpade MT1010 skulle dock vara fri från detta problem. Dock läste jag en hel del om att den inte höll särskilt många mil. Därför testade jag aldrig den. Nu när det kommit en v2 kände jag mig dock tvungen att ta reda på mer.
Shoefitr berättade att MT1010v2 passar som MT110 så jag beställde 42,5. Det blev bra med lite rum i framfoten. Lästen är NL-1, dvs Minimus-lästen med lite mer bredd i framfoten. Skon ser stor ut, kanske beror det på att man möts av ett färgfyrverkeri när man öppnar kartongen. Ovandelen är gjord i rätt tunn rib-stop nylon med lite strategiska förstärkningar. Snörningen är rätt rejält tilltagen. Hälkappan är också ordentligt tilltagen, precis som plösen som är vadderad. Inuti skon är det rätt ombonat. Man har jobbat bort sömmar men inte riktigt lika bra som i MR10v2 eller MT110. Skon är som sagt ombonad och skön men frågan är vad det gör med våtvikt/dränering? Återstår att se..
Mellansulan är byggd av RevLite, NBs EVA som ska vara upp till 30% lättare än snittet. Jag tycker den känns lite svampig men samtidigt verkar det inte påverka min löpning.. Det sägs vara 24mm dämpning i häl och 20mm i fram vilket ger 4mm drop. Det har visat sig att i allmänhet trivs jag ganska bra runt 4mm.. Skon har också en rock-plate kallad ROCK STOP® som skyddar mot vassa stenar. Som helhet kändes sulan mjuk men inte sladdrig under min första tur. Den dämpade helt klart mer än mina övriga skor vilket var precis min avsikt med denna sko. Benen och fötterna var trötta efter helgens lopp Bollnäs Trail Race där jag gjorde en riktigt puckad uppladdning med både champagne och öl. Det brukar vara en pina att ge sig ut på min referensrunda i det skicket men faktum är att det gick ganska bra!
Själva sulan är signerad VIBRAM® vilket jag personligen tycker inte säger ett dugg. Nu finns det så många varianter på så många märken att jag verkligen inte orkar bry mig. Bättre att testa.. Under min referensrunda hinner jag testa många olika underlag. På torra stigar verkar den helt OK. I lite lösare terräng gav räfflorna också riktigt bra fäste. På torr sten verkade fästet också OK. MEN som vanligt när det gäller skor gjorda för en torrare marknad så var fästet på blöt sten inget att hurra för. Långt ifrån skor som Inov-8 Mudclaw 265 och ännu längre från den fantasitiska Icebug Acceleritas3 med sitt RB9X gummi. På grusväg känns skon riktigt bra. Den ligger fint på jämn mark, fixar vassa stenar bra och greppar där det blir lite lösare. På asfalt gick skon riktigt bra, kan nog tänka mig att springa långa sträckor men frågan är ju vad det gör med mönstret..
Rent allmänt måste jag säga att det känns som om jag hittat en sko jag bekvämt kan köra långpass och uppbyggnadsträning i. Skon känns relativt lätt på foten med 241g i st 42. RevLite EVAn känns lite svampig men svarar ändå OK och är dessutom stabil i sidled. Dessutom är skon skön och har OK fäste. Återkommer efter ett gäng mil!
I sommar har min form varit rätt sviktande. Varför? Jag skulle ju fokusera på att ha trevligt i skogen. Sagt och gjort. Men mängdträning då? Ja, det är ju inte såå roligt alla gånger. Faktum är att jag börjat dra ut på asfalten för att snabbt och smidigt få nån mil avverkad. Det gjorde jag först i den trevliga skon New Balance RC1600, en sub 150g racedoja med 6mm drop. Skön sko men jag undrar om inte klacken är något hög för mig.. Därför har jag sprungit e hel del asfalt med Salomon S-lab Sense Ultra. Den ger 4mm drop i en rätt lätt och race-vänlig förpackning. I länden blir den dock rätt hårt på asfalt. Under mängdträningen vill jag ha en bekväm sko. Därför har jag skaffat två nya skor. NB MT1010v2 för skogsvägar/stigar, men först ut och för asfalt, NB MR10v2!
Skon är rätt lätt, ska väga 184g i 42 om jag inte minns fel. Enligt Shoefitr skulle jag som pendlar mellan 42-42.5 snegla uppåt så jag beställde en 43a som visade sig sitta bra. Inte så tight som jag vill tävla kortare lopp i, då skulle jag tagit 42,5, utan bekväm med lite rum i framfoten. Skon har innåtvända sömmar och en fast sula, för att fungera barfota. ovandelen är sömlös mesh, lätt och skönt men vi får se hur det håller. Plösen är fast i skon på ena sidan och ger en rätt omslutande effekt på foten. Hälen sitter skönt och rätt fixerat. Hälkappan är rätt hög.
Mellansulan består av New Balances RevLite som sak vara 30% lättare än annan EVA men som jag samtidigt upplever något svampigare än snittet. Trots att skon ingår i NBs minimusgäng har den faktiskt lite dämpning. 14mm i fram och 18mm i bak. Detta ger alltså drop på 4mm. Detta brukar passa mig utmärkt.Skon är inte lika flexibel som rena barfotaskor. Om man jämför med Inov-8 F-lite 195 så är den mer stabil..
Yttersulan visar rätt mycket RevLite samt strategiskt utplacerat gummi signerat Vibram. Honeycomb-mönstret gör nog en del för vikten men frågan är om jag kommer få bära på småsten istället för gummi.. Hållbarheten får väl visa sig med tiden.. Det ska faktiskt bli skoj att ge sig ut på asfalten som omväxling.
Igår, söndag 6 oktober sprang jag Bollnäs Trail Race (BTR). Tävlingar av denna typ är rätt vanliga. Många klubbar drar igång liknande arrangemang. Ändå är BTR speciellt. Rehns BK har lyckats locka löpare i samma antal som t ex Salomon Trail Tour. Det är inte illa. Då tävlar man också mot träningskonventet BollnäsEss, som går samma helg. Rent geografiskt är BTR relativt ensam, särskilt kring 10K. Hälsinglands Multisport bjuder i mitten av sommaren på Hälsingetrailen som annars är traktens klassiker med sina 18,5K hälsingeskog.
Uppladdningen var fransk/engelsk, med bl a hummer, ostron, champagne och klassikern Pale Ale. Så det var på rätt darriga ben jag stod på startlinjen med kamera i handen.
Dagen till ära sprang jag i Hälsinglands Multisports klubbkläder!
Loppet då? Jo starten gick rakt mot Bolleberget. Efter 2K var vi uppe på första toppen. Det kändes i låren.. Grusväg neråt då jag passade på att ta det lugnt, vila benen och filma strömmen av folk som fortfarande var på väg upp. Sedan bar det iväg upp igen. Som vanligt så var det mer uppför än nedför (konstaterat faktum i stiglöpningskretsar). Ca: 340 höjdmeter avverkades i ungefär fem ordentliga stigningar. Underlaget var till mestadels fina stigar och gammal skogsväg. Faktum är att jag inte hörde ett negativt ord om arrangemanget. Jag knallade in på en 27:e plats med en tid på ca: 51 minuter. Helt OK med tanke på uppladdning och banans backar.. Vann gjorde Rehns BKs suveräne Jesper Lysell på 38…
Jag filmade loppet så film kommer senare!
Känns som om BTR kommer fortsätta leva och växa. Jag kan varmt rekommendera alla tävlingssugna att testa!
Den 6:e oktober är det dags att bege sig till Bolleberget och Bollnäs Trail Race arrangerat av Rehns BK. Bollnäs Trail Race är ett lopp på 10K, 5K eller för de mindre 2K. Banan är dragen upp och runt Stora och Lilla Bolleberget, och består nästan bara av fina stigar och gamla skogsvägar. I Rehns BK kan man springa skog. Förra året vann Jesper Lysell, meriterad orienterare på 39:26, en rätt fet tid på denna bana. På damsidan var Hanna Sallander, Borlänge snabbast på 47:38. Det är en bit över 300 höjdmeter på den där milen.. Få se om någon kan bli ny härskare på Bolleberget. Anmäl dig HÄR för endast 200:- eller en femtiolapp dyrare på plats. 6:e oktober kör vi!
Förra året sprang jag en hel del i och skrev några rader om Icebug Spirit2 OLX. Det är en underbar sko med GRYMT fäste. Skon har gått många mil men är fortfarande i bra skick. Ibland är det dock lite overkill med metalldubb. Det krävs också en något styvare sula för att hindra dubbarna från att jäklas med fotsulan. Nu har jag äntligen testat sommardäcksversionen Icebug Acceleritas3.
Acceleritas3 är en minimalistisk sko, byggd för högt tempo i obanad terräng, säger Icebug själva. Ja visst är den det! Man har med lite nya materialval lyckats kapa vikten till 195g US9/eu42/UK8. Där ligger man rätt lika t ex X-talon 190. Få andra seriösa terrängskor ligger Sub200g.. Materialet i mellansulan är nytt med lättvikts-EVA och ESS-stabilisator som ska vara mer flexibelt och lättare än föregångaren. Ovandelen har också nytt material som ska vara lättare men ha bibehållen slitstyrka. Under sulan sitter det nya gummit RB9X, i ett traktorinspirerat mönster, som ska vara en bra blandning för att ge fäste i de flesta situationer.
Acceleritas3 är precis som Spirit2 en rätt smal och ”race” formad sko, med en lite spretig tå. På min fot sitter skon riktigt bra. Jag drar 42 vilket enligt mig gör den ”true-to-size”. Jag har alltid upplevt Spirit2 som något mindre. Innersulan är tunn och sitter limmad i skon. Hälkappan är mellanhög och ger ett bra hälgrepp utan att trycka på hälsenan. Runt hela skon går ett grövre tyg som verkligen gör sitt för skons hållbarhet. Pinnar och liknande göre sig icke besvär! Snörningen är också bra. Hålen sitter på lagom avstånd från varandra till skillnad på Spirit2 där det på ett ställe gav upphov till ett veck i tyget som under skons inspringningsperiod irriterade min fot. Inget sådant här, bra Icebug! Snöret behöver, som så många andra, en dubbelknut för att sitta säkert. Ett knöligt snöre typ Xtenex skulle göra susen i många skor..
Första metrarna asfalt mot skogen känns det i fötterna att skon är minimalistisk. Sulan är tunn och traktormönstret gör sig påmint. Det känns att gummit är hårdare och inte av normal ”sticky-rubber” som brukar sitta på denna skotyp. Väl i spenaten är känslan av genomslag borta. Mellansulan bjuder på nytt EVA och 4mm drop från häl till tå. För mig är 3-4mm precis lagom. Jag har ingen ambition att gå ner till 0 drop. Jag tycker hälen behöver mer än framfoten i nedförslöpning. Mellansulan är precis lagom tunn för att skydda foten samtidigt som du får mycket feedback från underlag. De extra 4mm EVA i hälen behövs då farten blir hög i steniga nedförsbackar. Slarviga framfotasteg på vassa stenar känns rätt hårt genom sulan så ett visst fokus på vägval kan vara bra. Sulan är mycket flexibel. Samtidigt svarar skon riktigt bra vid accelerering och inbromsning. Skon funkar att springa begränsade sträckor asfalt med. Dock varnar Icebug för att sulan slits snabbare då. Längre sträckor asfalt, välj annan sko..
Sulan är ju en historia för sig. Jag har tidigare skrivit att Icebugs ”traktormönster” är en riktigt lyckad terrängsula. På hälen är mönstret riktat framåt vilket ger en mjukare inbromsning i utförslöp. Uppåt gör det bakåtriktade mönstret samma sak fast tvärt om. Trycker du ner hela foten blir greppet fastare. Jag tycker det gör en hel del för steget. När du känner skon kan du variera fotnedsättningen för olika resultat. Smart eller slump? Det fungerar i alla fall. Greppet i sliriga, leriga förhållanden är alltså riktigt bra, både upp och ner. Greppet är också riktigt bra i skrålöpning, skor som X-talon och Bagheera Ultra inte riktigt presterar på samma nivå. När det gäller blöt sten bär skon på något speciellt. Gummiblandningen, RB9X, ska trots att den inte känns som ”sticky-rubber” vara upp till 89% greppigare än snittet konkurrenter. När man är van vid ”sticky-rubber” känns det faktiskt lite märkligt med Acceleritas3s lite hårdare dubbar som smattrar, nästan som metalldubb, mot sten. Men OJ vad gummit greppar! Sist jag fick samma känsla var första gången jag snörade på mig ett par X-talon 212 och första Sticky-encountern. Sedan dess har jag testat MÅNGA sulor.. Jag gick ut med inställningen att RB9X var försäljarsnack. Hur mycket bättre kan det vara, egentligen? Men gummit imponerade. Ju mer jag pressade, på torr som blöt sten, ju mer övertygad blev jag att Icebug verkligen hittat rätt. Klart det går att pressa skon så den glider, men jag känner mig klart tryggare på blöt sten, uppför och nedför, än med någon annan icke metalldubbad sko jag testat, punkt! Fästet på blött trä som spänger och rötter är bra för att vara gummisula men långt ifrån det grepp man får med metalldubb.
Jag kan inte säga hur länge denna sula håller. Icebug varnar som sagt för att den kan slitas snabbare än andra sulor, så det kan ju vara något negativt med skon. En annan sak jag skulle vilja göra bättre är dräneringen. Visst har skon låg våtvikt. Men skyddet runt skon gör att vatten ligger kvar lite längre än i t ex X-talon 190. Materialet i ovandelen är tunnt, stakt, andas och dränerar bra. Dock är det ingen sko jag för tillfället kör stumplöst i. Den känns lite för yxig på insidan. Annars finns det inget att klaga på.
Med Acceleritas3 har Icebug lyckats göra en riktigt skön, bra och modern Off-Road racer och dessutom placerat sig på grepp-topppen! Skon är tunn, flexibel och ger löparen bra respons i alla lägen. Foten har ändå relativt mycket skydd med tanke på vikten. Greppet i mönstret är riktigt bra och gummit är fantastiskt. Det ända jag inte är helt nöjd med är dräneringen. Vatten stannar kvar i skon lite längre än jag vill. Prisläget på Acceleritas3 är också helt OK. Icebug går ut med rek.pris på 1099:- vilket gör att skon ofta landar på 999:-. Med det priset har jag svårt att förstå varför inte fler springer runt i skon. Jag har dessutom sett en del fina rea-erbjudanden..
I söndags sprang jag ett riktigt roligt terränglopp i centrala Stockholm. Stockholm Trail bjöd på 21K fin, kuperad stiglöpning ett stenkast från den rännsten vi annars förknippar med området kring starten dvs Globen. Som besökare från landsbygden hade jag sedvanligt klätt mig i bästa gå bort skjortan, Checks Shirt från Salomon. På benen stiliga EXO S-lab Twin Skin Short från samma märke. På fötterna finskorna S-lab Sense Ultra, också från Salomon. Det är ju ändå deras Tour.. Rygga, Ultraspire Spry, körde jag för att slippa vätskekontroll och dessutom ha något att stoppa GoPron i.
Innan loppet hejade jag på en del ur Salomongänget, bl a Mirre, TrailPer och Mattias Eklund, som jag också sprang en bit med.. Därefter kördes sedvanlig uppvärmning med gymping. Innan start var Per snäll nog att tipsa om stenpelarna mitt i vägen efter 200m. Det var bra eftersom starten gick på betong i svagt utförslut och i ca: 3:00 tempo.. Ganska snart planade dock fältet ut och alla hittade sina fartkamrater.
Stockholm Trail bjöd på fövånansvärt rolig ”singletrack” liknade stiglöpning på ganska varierat underlag. All heder till OK Södertörn och OK Ravinen som lagt banan. Själv gick jag omkull på en stenhäll och rev sönder linsen på min GoPro. Därför är bilden rätt kass efter halva filmen.. Själva löpningen gick också si sådär, som jag brukar säga. Hade hoppats på 1:45 och gick i mål på 1:59.. Vann gjorde Andreas Svanebo som vanligt på rakt 4:00 tempo. Och som jag nämnde hade jag GoPron i handen, så det blev en filmsnutt.. Håll tillgodo..
Ja, i morgon är det dags för säsongens tävlingsdebut. Salomon Trail Tour Falun bjuder på stiglöpning upp till 21K. I min debut i touren testar jag 21an. Redo känner jag mig inte.. Runt borde jag ju ta mig.. För att flytta fokus från min taskiga form kommer jag springa med kameran. Dessutom har jag, för att försöka slippa nerverna, funderat kring prylar.
Dojorna blir förmodligen Inov-8 Mudclaw 265. Tror jag springer i shorts, Crafts billiga splits. Blir det varmt tar jag en Craft Concept Piece som jag kapat armarna på. Är det kyligare blir det nog Ashmeis kortärmade zip. Plockar med MontBells Tachyon Jacket på 45 gram och Regnjackan Versalite på 168 gram från samma märke.. Kommer också ha på mig ryggan Surge från Ultraspire. Där packar jag jacka, kamera och lite vatten. Nästa gång jag skriver får ni veta hur det gick..
Liten ”inför film”..
Ja, andra gången gillt brukar det ju inte direkt heta MEN jag försöker mig på en ny start efter min DNS i Kolmården. Bakgrunden till DNS:en är väl egentligen den att jag är i mycket sämre skick än jag skulle vilja vara. Efter en höst, vinter och vår kantad av sjukdom och skador har jag helt enkelt svårt att springa lika fort som vid samma tid förra året. Sånt tar emot.. Salomonloppen verkar dock så mysiga så jag känner att jag MÅSTE testa ett innan sommaruppehållet. Kolmården var ju en resa på +800K tur och retur så när jag kände mig lite risig var det inte svårt att slänga in handduken.
På söndag 2 juni kommer touren till Falun. Faktum är att de lyckats samla det mesta av det bästa vid Lugnet, skidstadion den helgen med Scandinavian Outdoor Games, en outdoorfestival med mycket roligt innehåll. Nytta med nöje dvs..
Sträckan jag ska springa blir 21K. Extra festligt är att man ska in på stadion tre gånger eftersom man springer tre slingor. Det kan bli riktigt publikvänligt!
Jag antar att jag måste göra ett införinlägg i slutet av veckan. Fram tills dess ska jag jobba på att mota alla ursäkter mot en DNS..
Ja, nu har Salomon Trail Tour dragit igång. Första loppet som ligger i närheten (och dessutom inte är fullbokat) är Kolmården. Det är lördag 25 maj som gäller. Distanserna är 21K, 11K och 5K. Dessutom har man lagt till en bana på 2,5K som alla upp till 12 år får vara med och springa! BRA Salomon!
Min vår har kantats av skador och sjukdom. På något sätt lyckas jag inte riktigt få till det. Förhoppningsvis står jag dock på startlinjen lördag morgon och ger mig i väg på 21K. Salomon lovar att stor vikt ligger på upplevelse.
Swedentrails 
