På de brittiska kullarna finns det en sula som lämnat fler avtryck än andra, Mudclaw. England är blött. När de engelska blir blöta blir de typ lerigast i världen. Mudclaw har länge rådit bot på detta. Dock i ganska tung, hög och ålderdomlig förpackning. Nya Mudclaw 265an är nått helt annat. Det är tydligt att man vill nå nya målgrupper samtidigt som man inte vill överge sina trogna kunder.

Överdelen är som vanligt när det gäller denna serie väldigt slitstark. Det sitter ett ordentligt skydd runt hela framfoten. Ovandelen har rätt grovt nylontyg som verkar hålla för det mesta. Nackdelen med detta blir ju att skon dränerar vatten lite sämre än t ex X-talon och F-lite. Skons skara beundrare vill dock att skon ska vara riktigt tålig. Ändå har man fått ned vikten till 265g / stl UK8/42. Nu är det inte så att den dränerar dåligt, snarare normalt i terrängsegmentet..

Skon har också begåvats med den nya 3mm mellansulan. Jag är väldigt förtjust i den. Lagom hård, bra respons och förvånansvärt bra dämpning även för längre sträckor. Dessutom gör ju dubbarna i en sån här sko sitt när det gäller dämpningen. Skon har Inov-8s äldsta rock-plate kallad Meta-shank gen1, den skyddar inte lika mycket som gen3 men den ska ju gå där det är mjukt. Passformen i denna sko är den så kallade ”precision-fit”. Den är lite smalare och ger foten mer stabilitet än de andra passformerna. Det passar mig men ger vissa fötter en klaustrofobisk känsla. Jag tycker dock att Mudclaw känns lite rymligare i sidled än vad övriga ”precision-fit” modeller känns.

Sulan är då den berömda supergreppande Mudclaw i svart ”sticky-rubber”. Greppet i lera är riktigt bra, det bästa jag testat. Det spelar ingen roll om det går upp, ned eller i sidled, Mudclaw levererar. På blöt sten är den bra utan att vara fantastisk. Jag upplever X-talon som lite bättre. Blöta rötter och trästockar är också ett problem. Eftersom dubbarna är relativt många så har de svårt att greppa kring rötterna. Den är fortfarande bättre än de flesta liknande terrängskor dock. Vill man ha riktigt grepp på trä så är det bara metalldubb som gäller. De många dubbarna gör istället att skon är förvånansvärt skön på platt underlag. Jag har inga som helst problem att springa sträckor med asfalt i den. Lerränsningen OK, mer kan man inte räkna med när man springer med så mycket dubb. Skon känns riktigt låg och markkontakten är riktigt bra. Ändå är det precis så mycket dämpning att jag törs dra på i steniga utförslöpor.

På foten känns skon rätt ombonad. Det märks att den siktar mot en publik som är van att sätta ned fötterna i bökig terräng. Jag upplever skon som riktigt bekväm, även vid längre pass. Faktum är att jag ofta föredragit Mudclaw framför Roclite 243 i sommar på pass där man kan tro att Roclite går bättre.

Med Mudclaw 265 har inov-8 lyckats modernisera en gammal trotjänare till ett bekvämt racepaket. Fästet i lera är fenomenalt. Skon funkar också på platt. Foten sitter bekvämt skyddad. Minus för dränering. Annars bland det bästa du kan ha på fötterna 2013, i fler förhållanden än du kan ana. Perfekt multisportsko?

Ja, det blev tävlingsdebut i Falun i dag. Hela familjen gick upp rätt tidigt och satte kurs mot Falun ca: 06:30. Efter de vanliga kiss, bajs och kräkspauserna var vi framme vid stadion ca: 1 timme innan starten som gick 10:00. Väl på plats var det lite bökigt att hitta till olika ställen men efter ett tag hittade jag tältet, ställde mig bakom Svanebo (som inte blev igenkänd av de som delade ut nummerlappar) och fick ut mitt nummer. Iväg till toa och ett stålmannenbyte!

Set-upen för dagen blev faktiskt Inov-8 Mudclaw 265, rakt ur lådan, Ashmei Merino Trail Running strumpa, moddade Craft-shorts, moddad Craft Concept Piece och Ultraspire Spry. Det var helt enkelt riktigt bra väder med mulet och ca: 18-20 grader. Med kameran i handen begav jag mig iväg till startfältet. Snart var vi iväg. Starten gick ganska snabbt, ända fram till första backen. Det blev en ganska tuff stigning och fältet glesades ut. Själv hade jag bestämt mig för att gå ut rätt lugnt och lämnade gladeligen plats för andra. På 21K finns det tid att ta igen och man spar på krutet.. Lade mig ganska snabbt i ryggen på en duktig ung orienterigstjej som hette Jonna Jungåker och kom från Korsnäs IF OK. Det visade sig vara ett smart drag för jag fick draghjälp de två första varven som var 6K + 5K. Även sista varvet lyckades jag ha kontakt ett par gånger MEN på slutet joggade hon ifrån mig. Jag hade också bra draghjälp av segraren i 45+, Mats Hammerin från Borlänge LK. Sista varvet på 10K lyckades jag dock rycka.. Första varvet gick helt OK. efter varje varv gick vi in och rundade stadion. Smart drag för publiken men jobbigt för oss. Andra varvet var lite hårdare, innehöll en ”Mördarbacke”, ganska mycket stigar och en del obanat. Sista varvet var rätt tufft. Mycket upp och ned, mycket branta utförslöpor (trötta ben) och en hel del teknisk stig/obanat. Hade nån rejäl svacka där men jag tog mig i kragen och linkade in i mål.

Allt som allt var det en riktigt trevlig bana Salomonteamet skrapat ihop. Farten kanske inte blev så hög som jag hoppats. Hade satt ett mål på under 2h och komin på 1:54. Svanebo gick in på 1:24… Känns dock som jag kommer springa fler tävlingar i Touren..

Jag sprang ju med min GoPro så jag lyckades skrapa ihop lite film. Håll tillgodo: