Salomon S-Lab Sense Ultra, namnet är både jobbigt att skriva och att säga. Kanske är det så eftersom skon är gjort för väldigt jobbiga situationer. Jag kan erkänna direkt, jag har tidigare undvikit Salomon. Det finns flera anledningar till det. Trots min inbillade skogsmulleattityd är jag nån sorts löparhipster som gärna gör saker så bakvänt som möjligt. Salomon är stiglöpningens stora drake. Många är galet nöjda med deras produkter trots en prislapp som många gånger är dubbelt så stor som vissa konkurrenters. Salomon är dock det företag som i dagsläget gjort absolut mest för svensk stiglöpning med sin Salomon Trail Tour. Så när jag bestämde mig för att testa några av loppen ville jag gå All-in.

Ovandelen är gjord i ett stycke, utan sömmar och kallas därför ”Seamless Sensifit”. Skon är faktiskt gjord för att fungera bra utan strumpor vilket jag personligen kan skriva under på. Salomon har faktiskt lyckas riktigt bra med detta. Att slippa sömmar är ett riktigt plus. För att hålla foten på plats finns något man kallar ”Endofit”. Tanken är att skon med hjälp av detta ska sitta som en strumpa. Det gör den. Skon sitter RIKTIGT tight och tillsammans med ”Quicklace” systemet så håller den foten i sitt grepp. Appropå ”Quicklace” så fungerar det riktigt bra. Det är enkelt att få till bra tryck kring foten. Det har aldrig hänt att snörningen åkt upp heller. Bra Salomon! Jag kör 42,5 på denna och brukar oftast ha 42 ändå sitter den riktigt tight som sagt. S-lab Sense har en smal läst. Jag hade lite problem med skav fram på tårna till en början och jag gillar smala skor..

Hälkappan är medelhög och ger ett riktigt bra hälgrepp. Jag har inte fått någon antydan till skav på hälen, det är bra. Den sitter också bra utan att irritera hälsenan uppför/utför. Kring tårna sitter ett tunt plastskydd om verkar vara till för att meshen inte ska gå sönder. Mot stenar och pinnar skyddar det inte så bra. Men faktum är att den lilla bit av sulan som går upp över tån gör ett riktigt bra jobb att mota de värsta stötarna. På sidan av skon är dock meshen lite mer utsatt. Där har jag fått lite små revor och hål då terrängen varit hård. Inget som påverkar funktionen dock. Dränerar vatten gör skon riktigt bra. Självklart är det den sömlösa meshen som ska ha äran för det. Till skillnad från annan mesh så tar denna inte upp något vatten heller så våtvikten är exemplarisk.

Sulan har ett mönster de kallar ”Contagrip”. Jag tycker det mönstret är riktigt bra. Det greppar på de flesta ställen och är helt OK på blöt sten. Sulan kanske inte är den bästa i lera men det tar den igen på stigar och liknande. Självklart funkar skon bra på asfalt. Jag har sprungit 30K utan problem. Det största problemet är väl att de mindre dubbarna verkar slitas relativt fort. Särskilt på hälen. Frågan är om det finns någon bra lösning på detta problem då det gäller skor som ska gå långa sträckor? Skon fungerar i alla fall i de flesta förhållanden. vad mer kan man begära?

Mellansulan ser ut på samma sätt som vanliga S-lab Sense, 9mm EVA i fram och 13mm EVA i bak. Dropen blir då 4mm från häl till tå. I ultra har man istället ökat densiteten i EVAn och på så sätt fått en stabilare mellansula som dämpar på ett annat sätt. Detta gör också att vikten ökat från 195g till 210g UK8,5. En annan detalj med mellansulan är rock-platen kallad ”Pro-feel Film”. Den skyddar effektivt mot div vassa stenar. Första turen tyckte jag skon var allt för hård. Jag hade då sprungit mycket i Inov-8s Roclite 243 som i jämförelse har en väldigt ”svampig” mellansula. Men ju mer jag sprungit i skon desto mer gillar jag den. Skon har absolut inte samma markkontakt som snittet hos Inov-8s 3mm. Men jag tycker den på många sätt påminner om New Balance MT110.  Dessutom upplever jag skon som riktigt stabil. Jag behöver detta på längre turer. Genom att mellansulan är lite hårdare så känns skon lite högre än vad jag är van med men samtidigt har detta inite påverkat mitt löpsteg vare sig i stabilitet eller fotnedsättning. Sulan ger snabb och bra respons dvs svarar direkt.

Sammanfattningsvis så är Salomon S-lab Sense Ultra en fantastisk sko för långa skogspass. Visst sitter den tight men jag har inte haft några problem när fötterna sväller. Greppet är riktigt bra i de flesta förhållanden. skon är skön stabil och dämpar bra. Det finns dock två minus, 1800:- är många pengar. Det finns många billigare alternativ.  Men skon är värd det om det är en milslukare för terräng man letar efter. Jag är dock dessutom rädd att dubbar på häl slits för fort. Annars är detta en makalös sko. Salomon  har gjort riktigt bra ifrån sig.

Minimalistisk löpning? Vad är det? Jag kan berätta lite om minimalistisk stiglöpning. Dit siktar Inov-8 med Trailroc 150. Det finns inte många som missat Fivefingers massiva inflytande i löparvågen. Med all rätt vände de upp och ner på de föreställningar som löpningen bestod av. Dock har de (och inte så många andra heller) inte lyckat gjort en riktigt bra terrängsko i samma anda. Inov-8 har redan lyckats med Bare-Grip 200, en slags Mudclaw för barfotalöpare. Sedan kom Trailroc-serien som uppenbart riktar sig till en upplevelsebaserad publik med sikte på stiglöpning istället för lerbrottning. TriC-sulan visade sig snabbt vara en mångsidig milslukare med både fäste och egenskaper för platten. När man tog bort mellansulan så blev det världens kanske bästa terrängsko för barfotagänget!

Den här skon är så klart gjord för att man ska kunna springa utan strumpor. Det betyder att materialet på insidan är skönt mot foten. Materialet på utsidan är tunn hård nylon. Runt tårna sitter en tunn gummiförstärkning. Dessa material gör skon riktigt slitstark, något som är rätt ovanligt med så här lätta skor. Materialet är som sagt hårt så det dränerar inte på topp, bara OK. Har man otur så kan det dessutom vika sig mot tårna och skava/irritera. Inne i skon finns dessutom en urtagbar sula på 3mm. Den gör skillnad för ovana fötter Kan jag intyga. Tar man ur sulan blir skon TUNN! Passformen är Inov-8s ”natural-fit” som ska erbjuda lite mer rum för framfoten. Jag tycker dock Trailroc 150, kanske pga det hårda materialet i ovandelen, känns rätt smal, ungefär som ”precision-fit”. Den är ändå true-to-size skullejag våga påstå.

Trailroc TriC-sulan funkar riktigt bra på denna sko. Gummit ska ju bestå av flera olika blandningar som fungerar bra i olika förhållanden. Hurvida det stämmer med verkligheten vet jag inte. Jag vet dock att sulan fungerar till det mesta, utan att riktigt briljera någonstans. Avsaknaden av mellansula har sina fördelar. Den omedelbara markkontakten ökar greppet på t ex sten. Det funkar på samma sätt med rötter. Sulan är dock så tunn så man får ta det lugnt i stökiga partier. I en sån här sko sitter ju faktiskt skon rätt oskyddad. En fördel med Trailroc-sulan, jämfört med t ex Roclite är att den faktiskt verkar vara riktigt slitstark. Tror att Inov-8 jobbat på det eftersom varenda kotte vill springa ultra.

Hur känns skon då? Jo den sitter verkligen som en smäck! Som jag sagt så är markkontakten suverän. Skon sitter väldigt lågt på foten. Hälkappan är låg och ändå så sitter skon bra. Det där tassande löpsteget infinner sig direkt, precis som med VFFs. Skon levererar riktig löparglädje. Kanske lite för mycket, för jag har svårt att ta det lugnt i skon. Sulan är precis så skyddande att jag törs ta ut den i seriös terräng. Det gäller däck att vara försiktig, planera sitt steg och undvika vassa stenar, pinnar och liknande. Sånt straffar sig rejält. Fästet är som sagt riktigt bra från torr stig till lättare lera och blöt sten. TriC är också riktigt bra på asfalt. Den är också rolig att dra på med, nästan överallt MEN för mig har det tyvärr resulterat i att en gammal spricka i vänsterfoten gjort sig påmind, i alla fall på långa och/eller snabba pass. Var försiktig..

Trailroc 150 är löparglädje! Skon är lätt, skön och mångsidig. Naturen går rakt upp genom sulan och träffar hjärtat med full kraft. Men det kommer också med ett pris. Slarviga och trötta steg bestraffas skoningslöst. Skon är inte för alla men har du fastnat i barfota/stiglöpningsträsket och vill krydda det med lite state of art så finns det chans för kärlek.