Jonas Bohlin och Anna-Lisa Persson från Swedentrails är i Adak för att springa SM-klassade Lapland Ultra, ett 10 mil långt lopp i våra norra regioner. Du som är nyfiken kan följa Jonas livesändningar från Lapland Ultra 2012
Saucony Kinvara 2, ultraskon
Nya skor är inget undertecknad brukar inhandla (andra som skriver här är mycket mer intresserade av sånt). Inför Lapland ultra kände jag dock att mina asics tarthar asfaltsracers var lite väl slitna och inte ultimata för 5 mil grusväg följt av 5 mil asfalt.
Jag var helt enkelt ute efter ett par uppbyggda ändock lätta skor. Efter att fått veta att sådana inte existerade (följt av suckar) på Runners store i Stockholm cyklade jag till Löplabbets racebutik i samma stad. Där plockade dom fram ett axplock för mig att välja mellan. Det blev ett mycket lätt val, Saucony Kinvara 2 satt helt enkelt som ett smäck på foten. Och för att nöta in dem ordentligt har jag efter inköp sprungit alla mina pass i dem.
De är lätta, 189 g och med skaplig dämpning, kändes som jag flög fram första asfaltspasset med dem. De sitter bra över hälen och är stora över framfoten vilket är bra för mina fötter som är breda fram och smala över hälen. Jag gillar också att springa i stora skor, dessa är 38:or och jag spelar fotboll i 35:or och har 36:or till vardags. Skorna är däremot usla i terräng då kontakten med underlaget helt försvinner, men det är ju inte på skogsstig jag ska ha dem.
Riktigt hur bra de är får jag utvärdera efter helgen och om mina ben inte håller kan jag alltid skylla på skorna.
RÖJK – svensk etik, i löparspåret?
Jag är väldigt förtjust i företag som tar vår miljö på allvar. Men när det kommer till löpning? Vad är etisk löpning? Finns etisk löpning? Jag vill tro det. Självklart är ju allt relativt. Ingen tillverkningsprocess eller fraktmetod är helt utan miljöpåverkan. Ingen fabrik betalar sina anställda höga löner. Men om man som företag gör sitt bästa för att processen från råvara till konsument är så OK som möjligt tycker jag man i kontexten kan kallas för etisk. Jag vet att det finns folk som inte håller med, handlar sina kläder på Lidl och liknande, men det här är min åsikt och mitt val.
RÖJK – Superwear är ett relativt ungt svenskt företag som än så länge tillverkar kläder för skidåkning. Namnet RÖJK är en ordlek med uttrycket ”röjåk” som står för ett riktigt lyckat utförsåk. Man har valt att tillverka kläder i Sverige och Portugal, för att kunna ha koll på arbetsförhållanden och transport. Materialen är återvunnen polyester, PrimaLoft och mulesingfri Merinoull! Kläderna ska vara smarta, enkla och av multi-purpose typ. Grundaren och designern Jan Betros berättar hos Hiking in Finland hur han experimenterade med olika material och designer tills han hade skalat bort allt onödigt. Kvar var Tvister Helmet Hood. Visst passar nog RÖJKs kläder utmärkt för utförsåkning, själv är jag en hängiven snowboardåkare sedan över 20 år tillbaka och kommer säkert använda kläderna i vinter. Trots mina mogna 39 år kan jag fortfarande inte hålla mig borta från pudersnö och rails i parken. Men jag vill testa RÖJK för skogslöpning!
Orginalet – Tvister Helmet Hood
Tvister Helmet Hood är en avskalad hoodie. Den har varken muddar, dragkedja eller andra justeringar. Den är istället sydd på ett sätt så den följer kroppens rörelser. Materialet är RÖJKs Tvister fabric, ett polyestermaterial som kvalar in mellan underställ och lager 2. Själv benämner företaget det som lager 1,5, eller lagom. Hur svenskt är inte det? Eftersom huvan inte har justeringsmöjligheter är den sydd ganska tight. Den passar utmärkt under en hjälm och smiter åt kring ett par goggles. Huvan är sydd som en balaclava och går därför att rulla ihop till krage, om vädret förändras. Jag är en normal medium i storlek och M sitter ganska tight på mig. Självklart har jag vägt tröjan och den hamnade på 307 gram.
Tvister College -favoriten?
Tvister College är en vanlig tröja. Halsen är av round-neck typ och materialet detsamma som Helmet Hood. Den sitter på samma sätt och känns otroligt luftig och skön. Här tog jag storlek L och den sitter ”ledigare”. Finns risk för att denna tröja blir en riktig vardagsfavorit samtidigt som jag förmodligen kommer använda den mycket i skogen också. Tröjan är så klar lättare och väger in på 248 gram.
Tvister Shortlongs – godis i skogen?
Vill du som kille sticka ut i skogen (ordvitsigt) kan du testa att dra på dig ett par Tvister Shortlongs. De är ett par underställstights i Tvister Fabric. De är sydd i 3/4 modell och ska därför användas tillsammans med RÖJKs PrimaLoftstrumpa i skidbacken. I skogen kommer de förhoppningsvis fungera som ett par lätta, sköna och snygga capri-tights. Storlek M sitter som ett smäck på mig och de väger inte mer är 155 gram.
Strumpor och mössa
RÖJK har en hel del strumpor eller ”footgloves” som de kallar dem. Mina heter Superliner Findus och är färgglada samt gjorda i 68% mulesingfri merinoull, 22% polyamid och 10% lycra. Strumporna är tunna med lite förstärkningar på utsatta ställen. Det finns inget höger eller vänster och de är sydda med tunna sömmar. Jag har redan sprungit i dessa en hel del och kan tillägga att för mig fungerar de ypperligt. Pannbandet heter Reverse Headband och är sydd i Tvister Fabrick. 23 gram och one-size funkar på mig. Viker jag den dubbel har jag ett klassiskt svettband a la Björn Borg.
Det ska bli riktigt spännande att se hur RÖJK fungerar i skogen. Jag har länge gått och sneglat på deras marknadsintåg. Vill man handla RÖJK finns de till riktigt bra priser hos en hel del återförsäljare. Ser ni en påse godis fara fram i skogen, ropa gärna så kan vi snacka lite löpning och kläder. Nu ska jag köra så det ryker! Min åsikt kan du läsa om efteråt!
//Jens
Gåsholma 2012
Jonas och Jens – Foto: Tomas Svedberg / Hälsinglands Multisport
Midsommarafton 2012 bjöd på sol, midsommarstång, snaps, öl, mat och 8k grusvägslöpning. I Axmarby längs Jungfrukusten arrangerades för 34:e året i rad Midsommarloppet/Gåsholmaloppet. Sträckningen är inget speciellt, bara 8km grusväg med några backar. Med bil passerade vi målområdet för att ta oss mot Gåsholma där starten skulle gå. Vägen visade sig vara smal grusväg där möte var en konst. När nu över 400 löpare skulle ta sig till start visade sig detta vara något av ett problem. Loppet har växt stort de senaste åren och frågan är om det inte nått sin översta kapacitet. Ska loppet fortsätta växa krävs en annan logistik. Vid starten var det fullt med folk och en hel del kända ansikten. Kön till efteranmälningar ringlade sig farligt lång men priset var humana 150kr mot 100kr föranmälan. Cirka 400 löpare värmde upp och gav sig sedan via en mixad masstart av mot målet i Axmarby. Hur disponerar man ett lopp 8km? Ja visst ja, GASEN I BOTTEN! Starten (efter en krånglande hagelbössa) satt i 100 och ökade eftersom. Efter någon kilometer närmade sig mjölksyran, jag kollade klockan som i sin tur visade ett snitt på ca:3:40/km. Med skräck i sinnet sprang jag vidare. Backarna var egentligen inte mördande men i lite sommarvärme och 3:40-tempo är ALLA backar jobbiga! Jag höll givetvis inte detta tempo genom hela loppet men kom in på 31:41. Det gav ett snitt på 3:58 och allt som allt en 20:e plats i det mixade startfältet. Inte illa för en gubbe på 39. Långloppskungen Jonas sprang in på fina 33:12 och snittade alltså 4:09. Starkt av Jonas som fokuserar på helt andra distanser och dessutom ska springa Lappland Ultra 100k om några dagar. Väl i mål hann vi lagom till starten av Knattespurten där våra barn glatt sprang den ca: 300m långa banan tillsammans med minst 50 kottar till. Därefter minglades det mellan fikakorgar, filtar och prisutdelning.
Eftersom det var ett kort snabbt lopp hade jag klätt mig därefter. Det blev pannband från Po.P, linne och race-shorts från New Balance, räcerdojorna RC130 från New Balance (funkade utmärkt på grusvägen) och eftersom det var Midsommarafton hade jag klätt upp mig med merinostrumpan Superliner Findus från svenska, etiska RÖJK Superwear, som satt som ett smäck hela loppet.
Frågan är om denna Midsommar inte var början på en ny tradition? Så trevligt var Midsommarloppet! //Jens
Finnskogsleden
Nu på söndag 3/6 är det dags för 32Km stiglöpning i Annefors kallad Finnskogsleden! Det är som oftast Hälsinglands Multisport som bjuder in till denna del i deras multisportcup. Skynda att anmäla er, Peter vill veta hur mycket korv han ska köpa!
Montane Spektr Smock
När vädret är risigt och du ändå vill ut och springa kan en bra regnjacka förvandla mardrömsturen till en rätt angenäm upplevelse. Jag tycker brittiska Montanes västingjacka Spektr Smock är en sådan! Jackan är av anorak-typ och riktigt avskalad. Den är gjord i 3-lagers eVENT super lightweight som väger 89g/m². Tyget garanterar 30.000mm vattenpelare och andas riktigt bra. Det gör också att jackan väger in på ca: 210g i storlek medium! Finns det en lättare huvförsedd 3-lagers jacka? Montane verkar inte särskilt stora i Sverige trots att de gör seriösa kläder för Brittisk löpning. Den som sett bilder från The OMM vet vad det handlar om.. Jag är i alla fall MYCKET nöjd med denna jacka. Den är helt klart bättre än de jackor jag sprungit i tidigare. Utpriset i Sverige ligger på ca: 2495:-. Tack och lov finns Spektr och mer kläder från Montane tillgänglig i Sverige via Umeåbaserade NORTHSTAR.
Mountain Hardwear Fluid 6
Jag har kört med midjeväskor länge nu. Inov-8s Race Pro 4, Race Elite 3 och Race Elit 2 har varit mina weapon of choice. Jag har kategoriskt fnyst åt ryggsäckar och sagt att det klarar jag mig utan. Men allvarligt talat, jag måste ju veta vad FAN jag pratar om.. Så nu har också jag blivit med rygga.
Mountain Hardwear Fluid 6
Nu kan ju jag inte göra något normalt, så jag funderade typ i ett halvt år innan jag fick bakdelen ur vagnen. Egentligen ville jag ha en Ultraspire Surge, men de är svåra att få tag på och inte gratis. Jag ville ju ha en rygga som satt som en väst och dessutom vara ganska ensam om den så tillslut bestämde jag mig för Mountain Hardwears Fluid 6. Det hörs på namnet att Mountain Hardwear gör hårdvara för berget. Det verkar stämma. 6 står för kapacitet i liter. Jag har klarat mig bra på 4 förr men ju längre turerna blir desto mer välkommet är utrymmet. Jag vill absolut inte ha för mycket saker med mig så 6 blir bra. Ryggan väger 280 gram och har plats för blåsa upp till 3 liter. Blåsa följer inte med men facket är 20 cm brett och 40 cm långt så det mesta borde passa. Innanför öppningen finns bara ett stort förvaringsutrymme. Materialen i ryggan är luftig mesh där sig bör och tunn rib-stop i övrigt. Eftersom det är en race-vest inspirerad rygga har den dessutom fickor fram på bröstremmarna På sidorna av ryggsäcken finns två mesh-fickor där till exempel flaskor kan få plats. Kompressionen sköts av ett elastiskt snöre som ska gå att justera i farten.
Liten rygga – Stort pris?
En sanning brukar vara att ju mindre och lättare saker är desto mer brukar vi få betala för dem. Fluid 6 har dock ett utpris på ca: 450:- i Sverige. Då ingår i och för sig ingen blåsa men man kanske vill köra med flaskor? Annars kostar en båsa inte mer än 300 och då är man uppe i samma pris som Nathans klassiska HPL #020 och det är en fint prissatt ryggsäck! Dock finns det ingen i vårt land som saluför ryggsäcken. Tydligen finns det inte heller någon inom hela EU..? Beställa från staterna brukar bli dyrt och besvärligt så det var inte heller ett alternativ. Jag chansade dock och snackade med ADDNATURE. De fixade fram en ryggsäck och skickade den. Fluid 6 verkar vara en trevlig ryggsäck. Den sitter skönt och verkar hålla sig på plats. Den packar ALLT jag kan tänka mig behöva på mina långa skogsturer. Ryggan kommer absolut få följa mig på diverse strapatser under denna sommar. Håller den måttet får den nog följa med upp till Vålådalen i Augusti. Omdöme kommer på video när jag och ryggan har nog med kött på benen..!
LOKSAK aLOKSAK
En blöt telefon är en ledsen telefon. När man är ute och springer händer det dock rätt ofta att saker och ting blir lite blöta. En lösning är ju att lämna elektronikprylar hemma, men hur roligt är det? Dessutom kan det faktiskt vara riktigt farligt att ensam ge sig långt ut i skogen utan möjlighet att nå andra. Som tur är finns det massor av företag som vill hjälpa oss att hålla våra prylar torra, dock till ganska dyr kostnad. Den som googlar finner flera alternativ.
LOKSAK aLOKSAK – överprissatt fryspåse eller minimalistisk räddare i nöden?
En av företagen som vill hjälpa oss är LOKSAK. De gör en del vattentäta påsar för olika prylar. En modell är aLOKSAK. aLOKSAK ligger i det billigare gänget av vattentäta fodral. För ca: 100 bagare får man tre påsar i optimerad storlek för iPhone. Plasten är tunn, påsen väger ingenting och förslutningen är enkel. Dock lovar LOKSAK att påsen är god för en färd ned till 60 meter under vattenytan. Det är lika långt ned som en GoPro, så det borde vara bra. Dessutom går det att använda telefonen i påsen. Jag tänker i alla fall ge påsen en chans att vara en räddare i nöden. Det återstår och se om den är bättre än TOPPITS fryspåsar!
Montane Slipstream GL Jacket
I varje löpares garderob borde det finnas en vindjacka! En vindjacka håller ute blåst och kyla samtidigt som den andas bättre än något regntätt plagg. Nu har jag fått tag i brittiska Montanes flaggskeppsjacka Slipstream GL Jacket! Detta är en jacka utan något onödigt. Den är sydd i materialet Pertex Quantum GL som väger ca: 25 gram per kvadratmeter tyg. Jackan väger 71 gram med packpåse och skrämmande 65 gram själv. Det är ingenting! Och den gör sitt jobb! Hoppas bara den håller, för den sitter bra också.
Billingeleden – Västergötland
Då jag arbetar i Skövde och bor på Billingesluttningen tar jag på mig en del av uppdraget att sprida information om terrängturer runt om i Sverige. Så under dagen sprang jag Billingeleden. Dagen bjöd på strålande solsken och så här i maj är backarna utmed Billingen kända för alla körsbärsträd som står i blom.
Med mig hade jag min lilla nathan, fylld med bananer, coca-cola och vatten i blåsan.
Leden är 40km lång. Men jag fuskade och började i Skövde och ”hoppade” ca 17 km.
Ledmarkering, sådana skulle jag springa efter hela dan
Redan efter 2,7km var jag tvungen att stanna, och utforska. Jag hade kommit till Ryds grottor, för vilken idé är det att springa en vandringsled om man inte undersöker sevärdheterna?
Diabaspelarna har glidit ut 10-20 meter på den underliggande lerskiffern. Och jag var tvungen att klättra ner.
Terrängen var sedan riktigt tung och då jag tvunget kollade in fornborgen Ymsingsborg (jag såg minsann ingen borg), föll det sig så att jag tog en extra lov nedåt Rånna Ryd vilket inte direkt gjorde terrängen snällare. Naturreservatet Rånna Ryd var dock väldigt vacker.
Första milen tog 1h och 14 minuter (löptid). Det är helt galet länge, visserligen irrade jag väl en del. Och om man säger att; man såg inte leden för alla markeringar så tror jag man hamnar nära sanningen.
All möjlig typ av terräng fick man in.
Vitsippsstig
Spång
Nedfallna träd över stigen
Sedan en hel del skogsstig, traktorspår, stenhoppning, obanat och lerkasning innan jag nådde ner till samhället Berg. Där jag kunde köpa mig lite fika.
Efter Berg går Billingeleden över Högsböla ängar (ännu ett naturreservat). Där var det mer lättsprunget och man hade utsikt över sjön Lången. På dessa ängar ska det finnas en massa spännande blomster och Linné travade tydligen runt där under 1700-talet. Jag såg faktisk en Vätterot fast jag fattade inte då att det va det utan först när jag såg den på en skylt, tydligen en blomma utan klorofyll. Det är så bra att springa, man lär sig så mycket!
Efter Högsböla ängar kom jag till Silverfallen och där va det folk. Tydligen ett mycket populärt utflyktsmål så här på våren och en massa hånglande par. Fast ingen som sprang. Varför hångla när man kan springa?
Silverfallen
Sista delen av Billingeleden innan man når Arvidstorp går genom Lycke lilla höjens naturreservat och slutligen över Nolberget.
I Lycke böljade verkligen landskapet och det var till att springa på åkrar både stig och obanat.
Springa från en flock tjurar fick jag också göra. Det var också väldigt mycket kossor, vars hagar man trampade igenom.
Snäll kossa
Som tur var hittade jag tillslut en kofri kulle där jag kunde äta min banan och dricka min cola, innan jag tog det sista kilometrarna över Nolberget och vid Arvidstorp beslutade mig för att ta rakaste vägen hem i bokstavlig mening. Lerdalavägen 7 km raksträcka. Sista milen blev således asfalt i behagligt 5 – 5,15 tempo. Ändå slutade hela turen på 3 h och 28 minuter (löptid) på 33 km.
Det var en fantastiskt fin led (och jobbig) även om det finns mer att önska av ledmarkeringarna. Tur man har mobilen.
Ett tips om man vill träna inför Fjällmaran är att springa Billingeleden mellan Skövde och Berg. Terrängen påminner om den i Vålådalen och jag vet inte hur många gånger man va upp på berget och ner igen. Fler än 2 i alla fall, bra träning!
Swedentrails 