Billingeleden – Västergötland

Då jag arbetar i Skövde och  bor på Billingesluttningen tar jag på mig en del av uppdraget att sprida information om terrängturer runt om i Sverige. Så under dagen sprang jag Billingeleden. Dagen bjöd på strålande solsken och så här i maj är backarna utmed Billingen kända för alla körsbärsträd som står i blom.

Med mig hade jag min lilla nathan, fylld med bananer, coca-cola och vatten i blåsan.

Leden är 40km lång. Men jag fuskade och började i Skövde och ”hoppade” ca 17 km.

Ledmarkering, sådana skulle jag springa efter hela dan

Redan efter 2,7km var jag tvungen att stanna, och utforska. Jag hade kommit till Ryds grottor, för vilken idé är det att springa en vandringsled om man inte undersöker sevärdheterna?

Diabaspelarna har glidit ut 10-20 meter på den underliggande lerskiffern. Och jag var tvungen att klättra ner.

Terrängen var sedan riktigt tung och då jag tvunget kollade in fornborgen Ymsingsborg (jag såg minsann ingen borg), föll det sig så att jag tog en extra lov nedåt Rånna Ryd vilket inte direkt gjorde terrängen snällare. Naturreservatet Rånna Ryd var dock väldigt vacker.

Första milen tog 1h och 14 minuter (löptid). Det är helt galet länge, visserligen irrade jag väl en del. Och om man säger att; man såg inte leden för alla markeringar så tror jag man hamnar nära sanningen.

All möjlig typ av terräng fick man in.

Vitsippsstig

Spång

Nedfallna träd över stigen

Sedan en hel del skogsstig, traktorspår, stenhoppning, obanat och lerkasning innan jag nådde ner till samhället Berg. Där jag kunde köpa mig lite fika.

Efter Berg går Billingeleden över Högsböla ängar (ännu ett naturreservat). Där var det mer lättsprunget och man hade utsikt över sjön Lången. På dessa ängar ska det finnas en massa spännande blomster och Linné travade tydligen runt där under 1700-talet. Jag såg faktisk en Vätterot fast jag fattade inte då att det va det utan först när jag såg den på en skylt, tydligen en blomma utan klorofyll. Det är så bra att springa, man lär sig så mycket!

Efter Högsböla ängar kom jag till Silverfallen och där va det folk. Tydligen ett mycket populärt utflyktsmål så här på våren och en massa hånglande par. Fast ingen som sprang. Varför hångla när man kan springa?

Silverfallen

Sista delen av Billingeleden innan man når Arvidstorp går genom Lycke lilla höjens naturreservat och slutligen över Nolberget.

I Lycke böljade verkligen landskapet och det var till att springa på åkrar både stig och obanat.

Springa från en flock tjurar fick jag också göra. Det var också väldigt mycket kossor, vars hagar man trampade igenom.

Snäll kossa

Som tur var hittade jag tillslut en kofri kulle där jag kunde äta min banan och dricka min cola, innan jag tog det sista kilometrarna över Nolberget och vid Arvidstorp beslutade mig för att ta rakaste vägen hem i bokstavlig mening. Lerdalavägen 7 km raksträcka. Sista milen blev således asfalt i behagligt 5 – 5,15 tempo. Ändå slutade hela turen på 3 h och 28 minuter (löptid) på 33 km.

Det var en fantastiskt fin led (och jobbig) även om det finns mer att önska av ledmarkeringarna. Tur man har mobilen.

Ett tips om man vill träna inför Fjällmaran är att springa Billingeleden mellan Skövde och Berg. Terrängen påminner om den i Vålådalen och jag vet inte hur många gånger man va upp på berget och ner igen. Fler än 2 i alla fall, bra träning!

7 tankar om “Billingeleden – Västergötland

  1. Tack för en härlig redogörelse med underbara bilder från Billingeleden! Blev ordentligt sugen på att besöka Billingen längre fram! Håller själv på att beta av Sörmlandsledens etapper. På fredag står Gyllenhielmska leden på tur.

  2. Trevligt. Billingeleden är verkligen värd att springa. Dessvärre behöver man om det inte finns möjlighet att bli upplockad kolla upp de allmänna kommunikationerna (vilka är rätt dåliga särskilt på helg) eller som jag utgå från Skövde.
    Sörmlandsleden är ju bra mycket längre! Den får jag börja beta av till hösten.

  3. Hej! Sambon Johan och jag gjorde turen härom dagen och vi tycker också att det var kanonfint! Pulshöjande upplevelse med ungtjurarna i Berg fick vi också. 🙂 Jag lyckades i sista sekund åla mig under staketet för att sätta mig själv i säkerhet när det kom springande i full fart.

  4. Hej
    Trevlig berättelse och fina bilder, springer mycket på berget då jag bor i Skövde. Nästa gång får du prova åt andra hållet ut mot Simsjön. Många fina backar blir det 🙂 Om man vill prova så är ju tågförbindelserna fina och jag kan nog hjälpa till och hämta o lämna på stationen om någon skulle vilja det 🙂

    • Tack. Ska absolut ta mig ut mot Simsjön innan min tid i Skövde är förbi. Man kan ju springa asfalt hem sen, så blir det inte ens en så farlig runda. Tror jag träffade dig en sväng på Fjällmaran, då du försökte sälja in Skövde 6:timmars. Kan det stämma? Eller var det ngt annat lopp?

  5. Hej Anna-Lisa!
    Tack för en fin rapport om Billingeleden. Jag vill springa den nu i helgen. Buss Varnehm-Simsjö, Billingeleden, sedan dels på vägen, dels på lokala vandringsleder tillbaka till Varnhem. Kan du tippsa om möjlighet att tanka vatten? Skidstaion Billinge, kafét i Berg samt källan vid vattenfallet (Öglunda) känner ja till, finns det fler? Får gärna vara naturkällor dock gärna utan kobajs.
    Hälsning!
    Martin

    • Oj, sorry Martin att jag inte svarat. Haft fullt upp med annat som det kommer mer om senare.
      Hoppas att du hittade vattenkällor. Och att din tur blev fin. Jag hade också bara fiket i Arvidsstorp att lägga till på din lista.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s