Pentagon!

Höstmörkret är kompakt! I de djupa skogarna i Segersta ligger Björktjärn. Där finns orienteringsbanan PENTAGON. Från basen vid Björktjärn ska fem kontroller och över 300 höjdmeter avverkas på förhoppningsvis ca: 7,5 km. Datumet var 31 oktober. Klockan 20:15, snö på backen och 0-gradigt, hur möter vi detta?

På fötterna blev det först Feetures! Merino+ Ultra Light Quarter, en skön strumpa i 1/3 merino, 1/3 bambu och 1/3  Nylon. Skorna blev klassikerna Icebug Spirit2 OLX, kanske världens bästa metalldubbade orienteringssko. På benen Blev det Montanes fantastiska Mountain Fury Tights, lite förstärkta och med lätt kompression. Mitt löparknä lindades med gasbinda. Kallingar blev Ullmax Micro Boxer Wind, prisvärda och funktionella. På kroppen först Crafts kortärmade underställ, sedan fantastiska RÖJKs Tvister Helmet Hood. Skulle kunna skriva spaltmeter om detta fantastiska plagg men det räcker att säga att den funkar till ALLT. På toppen av det Montanes Slipstream GL Jacket, 65 gram löparglädje. På skallen först ett pannband från RÖJK sedan superlampan GEMINI Lights DUO, 230 gram och 1400 lumens, allt på skallen! För att vara lite flexibel tog jag också på mig Ultraspire Spry, 170 gram löparväst med plats för en extra tröja, telefon, jacka, lite käk och min GoPro kamera!

Resultat? Det gick riktigt bra! Lamporna, testade också lillebror GEMINI Lights XERA somspöade DX-lamporna med besked, lyste FETT! Mitt knä höll och sällskapet var fantastisk. Nästa gång siktar vi på tunnlarna med 3:5o-tempo!

Annonser

Nattorientering

I morgon är det dags att köra Pentagonbanan vid Björktjärn i mörker. Perfekt tillfälle att lufta butikens nya lampor. Lamporna kommer från Hong-Kong baserade Gemini Lights och är verkligen något speciellt! Lika bra att erkänna direkt, jag är en pannlampsjunkie! Jag jagar alltid den perfekta lampan. Mina kriterier är stenhårda. Ljuset ska vara kraftfullt, formatet litet, kvaliteten hög, allt ska kunna bäras på huvudet och dessutom ska priset vara rimligt. Lupine Piko har länge varit målet med sina nu 900 lumen på ca 200-250 gram. Men priset på 3000-3500 kr avskräcker. Därför köpte jag den beryktade DX-lampan (första till höger). Jag valde direkt en spridningslins så ljusbilden blev acceptabel. Den medföljande huvudställningen behövde moddas för att sitta OK. Därefter funkade lampan bra. Kartongen lovade 900 lumen men andras test vittnar om en styrka på ca: 500 för denna snikdrivna SSC-P7 diod. Efter en halv vinter exploderade dock laddaren.. Därefter har jag sprungit med LEDSMIs fantastiska Arctic Light 2000 (andra från höger). 5 XP-G dioder gör lampan god för ca: 2000 lumen. Den lyser upp det mesta i sin väg! Huvudställningen är riktigt skön. Lampan är dock med sina 120 g i tyngsta laget. Dessutom behövs ett 6-celligt batteripaket så totalvikten blir rätt hög. Batteriet måste därför bäras i väska, sele eller ficka, vilket jag inte är så förtjust i. Mot slutet av vintern sprang jag därför med en Black Diamond Spot på endast 75 lumen, helt enkelt för att jag vill ha allt på huvudet. Jakten på den perfekta lampan fortsatte. Nu har jag förhandlat med Gemini Lights som gör högkvalitetslampor med bas i Kina. Gemini XERA (tredje från höger) är lampan som sopade banan med konkurrenterna i Mountain Bike Reviews Bike Lights Shootout 2012. Den är fantastiskt liten och gullig, väger 52 g och huserar en XM-L G2 Led. Lampan ger 850 lumen i full fräs och väger ca: 220g med huvudställning och laddare.. Den andra lampan är Gemini DUO. Vikten har ökat till futtiga 63 g. Då har man klämt in dubbla XM-L G2 dioder. Denna lampa vräker ur sig 1400 lumen i full fräs och väger 11 g mer än sin lillebror. Med tanke på att andra lampor i samma ljusklass väger 500-700 g så kan man inte göra mer än tummen upp. Ta en titt i butiken för priser mm..

Efter löpturen kommer mer bilder/video. Det är svårt att förstå hur små och starka dessa skönheter är innan man sett dem..

Sagbergsleden HT 2012

När hösten slagit till med full kraft ger sig Hälsinglands Multisport åter igen ut för att avverka Lingbo – Norrlandsporten. Sträckan kallas Sagbergsleden och var nån gång för flera år sedan en utmärkt vandringsled. Ett par gånger per år gör vi vårt bästa för att hålla stigarna öppna.

Vi samlas vid Kilafors station där där X-tåget avgår mot Lingbo kl 08:59. Det finns också chans att hoppa på i Holmsveden 09:12. Tåget ankommer till Lingbo ca: 09:17 och där kan man ansluta fram till 09:20 då vi startar får färd mot Norrlandsporten.

Om någon skulle vilja hänga på kan man fortfarande slänga in något i gästboken på Hälsinglands Multisports hemsida. Vi försöker självklart hjälpa till med logistik så alla deltagare kommer hem efteråt..

 

Billingeleden – Västergötland

Då jag arbetar i Skövde och  bor på Billingesluttningen tar jag på mig en del av uppdraget att sprida information om terrängturer runt om i Sverige. Så under dagen sprang jag Billingeleden. Dagen bjöd på strålande solsken och så här i maj är backarna utmed Billingen kända för alla körsbärsträd som står i blom.

Med mig hade jag min lilla nathan, fylld med bananer, coca-cola och vatten i blåsan.

Leden är 40km lång. Men jag fuskade och började i Skövde och ”hoppade” ca 17 km.

Ledmarkering, sådana skulle jag springa efter hela dan

Redan efter 2,7km var jag tvungen att stanna, och utforska. Jag hade kommit till Ryds grottor, för vilken idé är det att springa en vandringsled om man inte undersöker sevärdheterna?

Diabaspelarna har glidit ut 10-20 meter på den underliggande lerskiffern. Och jag var tvungen att klättra ner.

Terrängen var sedan riktigt tung och då jag tvunget kollade in fornborgen Ymsingsborg (jag såg minsann ingen borg), föll det sig så att jag tog en extra lov nedåt Rånna Ryd vilket inte direkt gjorde terrängen snällare. Naturreservatet Rånna Ryd var dock väldigt vacker.

Första milen tog 1h och 14 minuter (löptid). Det är helt galet länge, visserligen irrade jag väl en del. Och om man säger att; man såg inte leden för alla markeringar så tror jag man hamnar nära sanningen.

All möjlig typ av terräng fick man in.

Vitsippsstig

Spång

Nedfallna träd över stigen

Sedan en hel del skogsstig, traktorspår, stenhoppning, obanat och lerkasning innan jag nådde ner till samhället Berg. Där jag kunde köpa mig lite fika.

Efter Berg går Billingeleden över Högsböla ängar (ännu ett naturreservat). Där var det mer lättsprunget och man hade utsikt över sjön Lången. På dessa ängar ska det finnas en massa spännande blomster och Linné travade tydligen runt där under 1700-talet. Jag såg faktisk en Vätterot fast jag fattade inte då att det va det utan först när jag såg den på en skylt, tydligen en blomma utan klorofyll. Det är så bra att springa, man lär sig så mycket!

Efter Högsböla ängar kom jag till Silverfallen och där va det folk. Tydligen ett mycket populärt utflyktsmål så här på våren och en massa hånglande par. Fast ingen som sprang. Varför hångla när man kan springa?

Silverfallen

Sista delen av Billingeleden innan man når Arvidstorp går genom Lycke lilla höjens naturreservat och slutligen över Nolberget.

I Lycke böljade verkligen landskapet och det var till att springa på åkrar både stig och obanat.

Springa från en flock tjurar fick jag också göra. Det var också väldigt mycket kossor, vars hagar man trampade igenom.

Snäll kossa

Som tur var hittade jag tillslut en kofri kulle där jag kunde äta min banan och dricka min cola, innan jag tog det sista kilometrarna över Nolberget och vid Arvidstorp beslutade mig för att ta rakaste vägen hem i bokstavlig mening. Lerdalavägen 7 km raksträcka. Sista milen blev således asfalt i behagligt 5 – 5,15 tempo. Ändå slutade hela turen på 3 h och 28 minuter (löptid) på 33 km.

Det var en fantastiskt fin led (och jobbig) även om det finns mer att önska av ledmarkeringarna. Tur man har mobilen.

Ett tips om man vill träna inför Fjällmaran är att springa Billingeleden mellan Skövde och Berg. Terrängen påminner om den i Vålådalen och jag vet inte hur många gånger man va upp på berget och ner igen. Fler än 2 i alla fall, bra träning!

Marmarundan i Februari

En av de mest återkommande löparrundorna i min träning är en skogsbilväg jag kallar Marmamilen i Marmaskogen. Beroende på hur jag springer brukar rundan bli mellan 9,5-12Km. Rundan innehåller allt från asfalt till snårig stig och bjuder dessutom på en del höjdmeter. Den här rundan plogas inte vintertid, men dock finns det folk som går till sina sommarstugor vid Marmen. Jag gillar dock att springa rundan om inte snön är allt för hög.

I mitten av februari bestämde vårsolen sig för att titta fram. Jag testade mitt nya merinoställ från Icebreaker och sprang strumplöst i mina NB MT101. Vårkänslorna infann sig faktiskt!

Testfilmning i Mohed

Jag har varit ute och testat en GoPro HD Hero2 i grustaget i Mohed. Jag ville testa vad kameran gick för i olika lägen. Jag ville testa hur den gick att springa med. Dessutom var det en fin novemberdag (fars dag) med några plusgrader som passade utmärkt för höstlöpning. Kameran var oftast monterad på huvudet.

Mohed är en liten by utanför Söderhamn, Hälsingland. Här finns ett gammalt flygfält, en camping och ett gammalt grustag. För oss löpare finns det något mycket speciellt med Mohed. Här har man nämligen arrangerat O-ringen ¨två gånger på under tio år, 2006 och senast 2011. // Jens Ö

Hitta hit via Google Maps!