Då jag arbetar i Skövde och bor på Billingesluttningen tar jag på mig en del av uppdraget att sprida information om terrängturer runt om i Sverige. Så under dagen sprang jag Billingeleden. Dagen bjöd på strålande solsken och så här i maj är backarna utmed Billingen kända för alla körsbärsträd som står i blom.
Med mig hade jag min lilla nathan, fylld med bananer, coca-cola och vatten i blåsan.
Leden är 40km lång. Men jag fuskade och började i Skövde och ”hoppade” ca 17 km.
Ledmarkering, sådana skulle jag springa efter hela dan
Redan efter 2,7km var jag tvungen att stanna, och utforska. Jag hade kommit till Ryds grottor, för vilken idé är det att springa en vandringsled om man inte undersöker sevärdheterna?
Diabaspelarna har glidit ut 10-20 meter på den underliggande lerskiffern. Och jag var tvungen att klättra ner.
Terrängen var sedan riktigt tung och då jag tvunget kollade in fornborgen Ymsingsborg (jag såg minsann ingen borg), föll det sig så att jag tog en extra lov nedåt Rånna Ryd vilket inte direkt gjorde terrängen snällare. Naturreservatet Rånna Ryd var dock väldigt vacker.
Första milen tog 1h och 14 minuter (löptid). Det är helt galet länge, visserligen irrade jag väl en del. Och om man säger att; man såg inte leden för alla markeringar så tror jag man hamnar nära sanningen.
All möjlig typ av terräng fick man in.
Vitsippsstig
Spång
Nedfallna träd över stigen
Sedan en hel del skogsstig, traktorspår, stenhoppning, obanat och lerkasning innan jag nådde ner till samhället Berg. Där jag kunde köpa mig lite fika.
Efter Berg går Billingeleden över Högsböla ängar (ännu ett naturreservat). Där var det mer lättsprunget och man hade utsikt över sjön Lången. På dessa ängar ska det finnas en massa spännande blomster och Linné travade tydligen runt där under 1700-talet. Jag såg faktisk en Vätterot fast jag fattade inte då att det va det utan först när jag såg den på en skylt, tydligen en blomma utan klorofyll. Det är så bra att springa, man lär sig så mycket!
Efter Högsböla ängar kom jag till Silverfallen och där va det folk. Tydligen ett mycket populärt utflyktsmål så här på våren och en massa hånglande par. Fast ingen som sprang. Varför hångla när man kan springa?
Silverfallen
Sista delen av Billingeleden innan man når Arvidstorp går genom Lycke lilla höjens naturreservat och slutligen över Nolberget.
I Lycke böljade verkligen landskapet och det var till att springa på åkrar både stig och obanat.
Springa från en flock tjurar fick jag också göra. Det var också väldigt mycket kossor, vars hagar man trampade igenom.
Snäll kossa
Som tur var hittade jag tillslut en kofri kulle där jag kunde äta min banan och dricka min cola, innan jag tog det sista kilometrarna över Nolberget och vid Arvidstorp beslutade mig för att ta rakaste vägen hem i bokstavlig mening. Lerdalavägen 7 km raksträcka. Sista milen blev således asfalt i behagligt 5 – 5,15 tempo. Ändå slutade hela turen på 3 h och 28 minuter (löptid) på 33 km.
Det var en fantastiskt fin led (och jobbig) även om det finns mer att önska av ledmarkeringarna. Tur man har mobilen.
Ett tips om man vill träna inför Fjällmaran är att springa Billingeleden mellan Skövde och Berg. Terrängen påminner om den i Vålådalen och jag vet inte hur många gånger man va upp på berget och ner igen. Fler än 2 i alla fall, bra träning!
På fötterna blev det först Feetures! Merino+ Ultra Light Quarter, en skön strumpa i 1/3 merino, 1/3 bambu och 1/3 Nylon. Skorna blev klassikerna Icebug Spirit2 OLX, kanske världens bästa metalldubbade orienteringssko. På benen Blev det Montanes fantastiska Mountain Fury Tights, lite förstärkta och med lätt kompression. Mitt löparknä lindades med gasbinda. Kallingar blev Ullmax Micro Boxer Wind, prisvärda och funktionella. På kroppen först Crafts kortärmade underställ, sedan fantastiska RÖJKs Tvister Helmet Hood. Skulle kunna skriva spaltmeter om detta fantastiska plagg men det räcker att säga att den funkar till ALLT. På toppen av det Montanes Slipstream GL Jacket, 65 gram löparglädje. På skallen först ett pannband från RÖJK sedan superlampan GEMINI Lights DUO, 230 gram och 1400 lumens, allt på skallen! För att vara lite flexibel tog jag också på mig Ultraspire Spry, 170 gram löparväst med plats för en extra tröja, telefon, jacka, lite käk och min GoPro kamera!
Swedentrails 