Förra året bröt jag först Stockholm Marathon 2013 och sen Stockholm Ultra 100km i sviterna efter ett mycket lyckat TEC100. UltraVasan skulle återupprätta självkänslan och när ett ryggskott tvingade mig att DNS:a var bitterheten stor.  Några veckor tidigare hade jag dock erbjudits en av EPiServers sponsorplatser till Lidingöloppet, så jag ringde upp Joakim och frågade om den fanns kvar, och det gjorde den.

Då var det bara en fråga om att på 4 veckor ställa om, från att springa 9 mil långsamt till 3 mil fort. Det gick hyfsat tyckte jag, många snabbare pass på Ursviks Extremspår och på Lidingöloppsbanan gjorde att hoppet om ett LL på 2:30 sakta ökade.  Utan en enda målgång på 16 månader behövde jag en win, så primärmålet var ju att inte bryta.

Planen var att springa km 1-15 i ca 4:50, tunga km 15-20 i 5:30 och sista 10 i 5:00, med ”fri fart” efter Aborrbacken. Men jag gick ut alldeles för hårt. Jag pressade på och låg på 4:40 i snitt efter 5km, 4:59 efter 10 km, 5:06/km efter 15km och sen … 5:30/km i mål, dvs magra 2:45. Peppen var inte särskilt stor men jag finner en liten tröst i att Jonas Buud inte hade toppendag han heller. Det är hårt med sprintdistanserna för oss ultralöpare.

Det här är ju ett mönster som går igen. Jag har fått lida mig igenom rätt många lopp för att jag gått ut för hårt. Jag tror det är dags att gå ut lite mjukare och njuta mer av loppen istället. De lopp som flutit på bäst är de där det primära målet varit att klara distansen, som mitt första Lidingö Ultra,Urvsik Ultra, Lapland Ultra och TEC100. Att ligga och pressa på tid, ofta en godtyckligt uppsatt sådan, verkar vara ett obehagsrecept. Därmed inte sagt att jag inte någon gång vill springa maran på <3h, 10 mil på <10h och så vidare. Jag tänker bara att vägen dit kan vara lite gemytligare.

Så några tips till dig som ska springa Lidingöloppet:

• Chipet används inte vid start – din tid startar när skottet går, så stå vid snöret!
• Startfälten är breda men trycks ihop fort. Så vill man inte trängas senare får man spurta ordentligt första 500m.
• ”Klungan” kan inte springa utför. Det gäller att springa väldigt aktivt för att kunna utnyttja nerförsbackarna när det är så här mycket folk.
• Var inte rädd för att ropa ”håll höger” eller ”kommer till vänster” för att kunna ta dig förbi.
• Det är inte någon terräng att tala om. Backigt, men helt fritt från rötter och stenar.

Loppets höjdpunkt var ändå farbröderna som sprang sitt 50:e Lidingölopp! De tuggade sig framåt i spåret som Enter, insmorda i rejält med liniment.