LedX och början på ”Battle of trail lights AW14/15″

ledx1

Pannlampor är bland det roligaste jag vet. Egentligen beror det i sin tur på att jag gillar att vara ute och springa i skogen under besvärliga förhållanden. I år har jag tänkt testa och jämföra lite olika sorts pannlampor av olika karaktär. För några år sedan fanns inte så mycket att välja på men sedan dess har marknaden fullkomligt exploderat. På nätet kan man hitta kinalampor med påstådd effekt på 7000lm för ett par hundralappar. Finns det då någon anledning att lägga tusenlappar på märkeslampor?

Jag springer aldrig med billiga kopior längre. visst kan det låta snobbigt, men efter två explosioner av tvivelaktiga laddare är jag helt enkelt inte beredd att offra mitt hem för att komma undan billigare. Nog om detta, Först ut i säsongens test är två riktiga monsterlampor från svenska LedX!

Mamba 3500 är en lampa med fyra Cree XM-L2 dioder och ett maximalt ljus på 30W/3500 lumen. Lampan har ett externt batteripack på 64 Wh och ca: 300g för en brinntid på ca: 2 h i 100%. Lampan har ett riktpris på 4000 kronor.

Cobra 5500 är ett riktigt monster med åtta Cree XM-l2 dioder och ett maximalt ljusflöde på 48W/5500 lumen. För att få denna strålkastare att lysa i full effekt i ca: 2 timmar behövs ett 106 Wh och ca: 450g stort batteripack som självklart inte kan sitta på en huvudsele. Lampan kom dock med ett backup-batteri på 35g som ger lamporna ett förprogrammerat sken på ca: 350 lumen, fästs på huvudselen och ska räcka för att ta dig hem i kris. Lampan har ett riktpris på 6000 kronor.

ledx+quantumI fredags sprang jag Pannlampstrailen i Vågbro med LedX Cobra 5500. då använde jag en UltrAspire Spry som väska till det stora batteriet. I lördags ville jag testa Mamba 3500 på ett 15K pass på stigar i höstmörker. Batteriet stoppade jag i en UltrAspire Quantum, ett tight och smart midjebälte som packar prylar nära kroppen så de inte studsar runt. Det visade sig fungera utmärkt, batteriet märktes faktiskt inte av. Utan att ljuga kan jag berätta att lamporna från LedX har ett fantastiskt ljus, inte bara i styrka uran också i ljusbild. Mer om detta senare.

 

Icebug Spirit4 OLX

spirit41

Det har gått över två år sedan jag skrev om Icebug Spirit2 OLX, en sko jag hyllade för egenskaper som grepp, respons och rå funktionalitet. Årets modell heter Icebug Spirit4 OLX. Vad har hänt på två år? Ja, fast skon behållit samma form och läst så finns det faktiskt en hel del nytt under ytan. Mellansulan är uppdaterad redan i Spirit3, ESS-stabilisatorn är också bättre. Yttersulan är densamma med 14 fixerade OLX dubbar i karbidstål. På gränsen till outslitliga och numera bra fastsatta i sulan. Mönstret är Icebugs klassiska traktormönster som bevisligen fungerar i de flesta lägen. På ovandelen har det hänt en del. Materialen är uppdaterade och man använder en ”stick-and-turn” teknik för att få bort sömmar från utsatta delar av skon. Hälkappan är också omarbetad och har nu samma form som Acceleritas4, en välkommen nyhet för alla som har känningar i hälsenan. Plösen har fått en lätt stoppning och snörningen är smartare, bättre fördelad.

spirit43Nu blir jag lite teknisk. Vridstyvheten är ”Easy flex” vilket är Icebugs mest flexibla sula. Jag tycker ändå att Spirit4 är mer vridstyv än t ex Acceleritas4, kanske beror det på den biffigare sulan som ska gömma lite av OLX-dubbarnas hårdhet. Compression molded Lightweight EVA with ESS arch stabilizer kallar man mellansulan. Jag säger lite styvare än de mjukaste skorna men ändå en hel det markkontakt. EVA-blandningen kallar man ”Responsive” och det ska vara den tunnaste dämpning som går att få hos Icebug. Jag tycker den är alldeles lagom tunn/dämpande för denna typ av sko. Du känner underlaget samtidigt som sulan mildrar de värsta felstegen. Drop från häl till tå stannar på 4mm, vilket jag också tycker är helt lagom. Lästen heter ”Narrow racing last”. Jag tycker det finns mer plats i framfoten än vad namnet antyder, men vänta dig ingen barfotakänsla. De 14 dubbarna är fixerade (OLX) för att säkerställa optimalt grepp i alla lägen. Skon har också en stock-dubb, dvs en dubb mitt under hålfoten. Alla som halkat på en blöt stock/rot vet vilken skillnad det kan göra.

spirit42

Ur kartong känns det mesta igen. Samma smala raceform, samma hårda yta. Skon känns inte riktigt lätt (290g stl US9) men det är för att jag jämför med skor som Acceleritas4 med en vikt på 200g i stl US9. Sulan är också märkbart styvare, både längs med och i sidled. Skon känns också mer robust, som gjord för att hålla ute i obanad terräng. Eftersom jag tänkt använda denna sko vintertid valde jag att gå upp en halv storlek till 42,5. Jag har också förr påpekat att just Spirit-serien känns lite liten i storlek jämfört med resten av Icebugs modeller. Väl på foten känns det att jag gjort rätt. Med en lite tjockare strumpa sitter skon som gjuten på mina medelbreda 42or till fötter. Jag känner direkt att hälen känns annorlunda. Hälkappan är något lägre. Hälen sitter dock fast lika bra fast utan att kappan trycker bakåt. På stenläggningen utanför mitt hus känner jag vissa dubbar upp genom sulan. Särskilt en under trampdynan bakom stortån. Nu är jag inte orolig över detta då jag vet att detta inte känns vid löpning i praktiken. För mig brukar OLX-serien fungera utmärkt även kortare sträckor på asfalt. På stigarna känns allt helt rätt. Känslan med markkontakt är bra, passformen perfekt för mina fötter och greppet är helt enkelt grymt. Skon driver på i lera, blöt stenhäll och slippriga rötter. På blöta spänger är det bara att gasa. Skrålöpning fungerar också riktigt bra. till och med i lera. Skon är flexibel utan att vara sladdrig. Dämpningen är precis så där responsiv/minimalistisk man säger. Ändå kan jag springa långa sträckor, över 3 mil på stig/grusväg utan problem med fötterna. Hälen sitter absolut bättre än i gamla Spirit3, inte bara hälgreppet, trycket mot hälsenan är påtagligt mindre. Skon går riktigt bra obanat. Den är smal och liksom gräver sig ner mot fäste. Den är också slimmad men robust så det finns inget som fastnar och slits när skon går ner och upp ur vegetationen. Jag försöker men kan inte hitta något negativt med denna sko. Visst finns det fortfarande lite att önska med dränering. Det finns andra skor som pumpar ur vatten snabbare. De håller dock mycket sämre eftersom de är gjorda av mesh. Icebug har helt enkelt gjort min favoritsko hösten 2014.

spirit44

Enkel, robust och högpresterande. Passar vid sidan av vägen från stig till obanat. Enligt mig är Icebug Spirit4 OLX hösten/vinterns trevligaste sko. För mig fungerar den till det mesta vid sidan av vägen. Visst, jag kanske inte skulle ta den på en grusvägsultra men så fort underlaget blir lite mjukare ger den tillbaka massor i form av löpkänsla, grepp och respons. För den stiglöpning jag älskar är den som handen i hansken. Skon är inte den lättaste men mina gamla vattentest har visat att Spirit-serien inte brukar ta upp så mycket vatten och våtvikten känns riktigt låg, vi får se om jag kontrollmäter senare. Har du smala till mellanbreda fötter och vill ha just löpkänsla, grepp och respons i ett smidigt paket för seriös offroad-löpning tycker jag du kan kolla närmare på Spirit4 OLX. Jag hade skon på AXA fjällmaraton vid min jobbiga DNF. Skon uppträdde dock mycket bättre än min bak och jag skulle gärna köra den igen.

Där naturen tar tillbaka

j+thule1web

Jag bor på landsbygden. Eller det är inte riktigt rätt, snarare i en postindustrialistisk bygd. Här fanns för inte länge sedan en stor och stolt basindustri baserad på flottning av timmer i älven Ljusnan. Industrin sysselsatte många, blomstrade och fungerade också som garanti för att det moderna samhället växte också här på landet. Sedan flera år har mekanisering och robotisering tagit bort många av de arbetstillfällen som en gång moderniserade provinsen Norrland. Nu lever jag i ett samhälle där naturen börjar ta tillbaka det industrialismen en gång erövrade. På många sätt passar det mig. Ibland springer jag mina rundor i miljöer som hämtade från en postapokalyptisk skildring som The Walking Dead, kusligt men också vackert och inspirerande. Samtidigt är det alltid nära till de riktiga Hälsingeskogarna med berg, älvar och orörd urskog. Jag bor också efter den livlina, E4an, som kopplar ihop Norrland med med de urbana storstäderna i söder. Livet har olika faser. Under några år har jag via Swedentrails arbetat med de märken jag sett saknats i den svenska trailrunningscenen. Jag har letat efter unika produkter som sticker ut via innovation, funktion och design. Källan har ofta varit den danska distributören The Good Karma Company med extremlöparen Jacob Juul Hastrup i spetsen. Livet har olika faser. Tillsammans med honom ska jag och min nye kollega Björn Wickström ge mer Good Karma till Sverige. Björn jobbar i söder och jag tar hand om norr. I detta fall innebär norr Stockholm och uppåt. Jag bor i den norrländska landsbygden, efter E4an. Det fungerar också utmärkt som bas för mitt nya uppdrag då jag har nära till både Stockholm och kan nå hela Norrland.

tgkcweb

Jag vill att löpning ska vara så enkel som möjligt. Men en sanning är att ju bättre dina prylar fungerar desto mindre märker du av dom. Ju enklare fungerar löpningen. I vår portfölj har vi märken som Ashmei, UltrAspire, MontBell, Skora, Klymit och TEKO. Märken som är noga utvalda just för att de står för innovation, funktion och design. De är också noga utvalda för att de fungerar så bra tillsammans.

Jag kommer inte använda denna blogg som en reklamsida. Jag kommer fortsätta driva Swedentrails i ett försök att vara objektiv. Jag vill också att sidan ska fortsätta vara ofärgad av löpning som jippo. Jag gillar när det är tufft, hårt och skitigt, så vill jag att sidan ska vara också. Jag och min Swedentrails-familj kommer fortsätta berätta om våra äventyr i löparvärlden. Jag kommer också utöka verksamheten med fler märken utanför vår portfölj, bara de är just innovation, funktionella och bra designade. De ska dessutom komplettera den svenska marknaden. Jag kommer dessutom successivt bjuda in fler personer och gästbloggare för att få en nykter syn på de trendspaningar jag alltid gillat. Grejen är att det här är ett så fantastiskt roligt steg att ta. Därför vill jag berätta om det på bloggen.

Tack!

Motivation? Thule Chariot CX 1 och Bror!

thule1

Jag har flera gånger hintat om att löpningen inte fungerat som jag tänkt. Den rutinmässiga träningen blir helt enkelt inte av i samma utsträckning som förr. När jag väl kommer ut är jag klenare och möjligen också snedbelastad.. En av anledningarna är ju så klart min senaste lilla son Bror.. En del kompisar (tack Jonas B) har tjatat på mig att det där med joggingvagn verkligen gör skillnad. Pytsan tänkte jag och körde vidare. Kände mig t ex rätt laddad inför Fjällmaran och startade också i rätt hög fart, låg på 49 vid Skalklippen och 1:37 vid Ottsjö men efter 2,5 mil höll jag inte längre.. Jag har därefter haft rätt svårt att komma igång. Kroppen vill liksom inte på samma sätt jag är van vid. Jag dras med smärta i bak och lår, liknande symptomen för Falsk Ishias, vilket mycket riktigt kan komma av snedbelastning. Istället för att bära runt på Bror provade jag att springa lite med vår vanliga vagn från Emmaljunga. Det gick förvånansvärt bra och plutten gillade det också. Men ska jag fortsätta göra något så är det ju ”all-in” som gäller.. Efter lite nätfiskande och några samtal med Mattias Svernedahl på THULE Sverige fick det bli en Thule Chariot CX 1. Ett Jogging-kit och deras vanliga promenadkit plus regnskydd fick också följa med.

Idag kom vagnen och jag har hunnit med att packa upp den tillsammans med Bror. Woow var första känslan. Visst är det en rätt dyr vagn men vagnen verkar ha grym kvalitet i alla led.. Den var dessutom enkel att få ihop så vi hann med att testa en liten runda. Jag ser verkligen fram emot att springa, cykla och i allmänhet använda denna vagn. Självklart kommer jag visa mer om vagnen på bloggen/facebook. En sådan här vagn behöver recenseras! Dock verkar det som Bror redan givit sitt betyg.

thule2

Fri fart från Aborrbacken

Förra året bröt jag först Stockholm Marathon 2013 och sen Stockholm Ultra 100km i sviterna efter ett mycket lyckat TEC100. UltraVasan skulle återupprätta självkänslan och när ett ryggskott tvingade mig att DNS:a var bitterheten stor.  Några veckor tidigare hade jag dock erbjudits en av EPiServers sponsorplatser till Lidingöloppet, så jag ringde upp Joakim och frågade om den fanns kvar, och det gjorde den.

Då var det bara en fråga om att på 4 veckor ställa om, från att springa 9 mil långsamt till 3 mil fort. Det gick hyfsat tyckte jag, många snabbare pass på Ursviks Extremspår och på Lidingöloppsbanan gjorde att hoppet om ett LL på 2:30 sakta ökade.  Utan en enda målgång på 16 månader behövde jag en win, så primärmålet var ju att inte bryta.

Planen var att springa km 1-15 i ca 4:50, tunga km 15-20 i 5:30 och sista 10 i 5:00, med ”fri fart” efter Aborrbacken. Men jag gick ut alldeles för hårt. Jag pressade på och låg på 4:40 i snitt efter 5km, 4:59 efter 10 km, 5:06/km efter 15km och sen … 5:30/km i mål, dvs magra 2:45. Peppen var inte särskilt stor men jag finner en liten tröst i att Jonas Buud inte hade toppendag han heller. Det är hårt med sprintdistanserna för oss ultralöpare.

Det här är ju ett mönster som går igen. Jag har fått lida mig igenom rätt många lopp för att jag gått ut för hårt. Jag tror det är dags att gå ut lite mjukare och njuta mer av loppen istället. De lopp som flutit på bäst är de där det primära målet varit att klara distansen, som mitt första Lidingö Ultra,Urvsik Ultra, Lapland Ultra och TEC100. Att ligga och pressa på tid, ofta en godtyckligt uppsatt sådan, verkar vara ett obehagsrecept. Därmed inte sagt att jag inte någon gång vill springa maran på <3h, 10 mil på <10h och så vidare. Jag tänker bara att vägen dit kan vara lite gemytligare.

Så några tips till dig som ska springa Lidingöloppet:

  • Chipet används inte vid start – din tid startar när skottet går, så stå vid snöret!
  • Startfälten är breda men trycks ihop fort. Så vill man inte trängas senare får man spurta ordentligt första 500m.
  • ”Klungan” kan inte springa utför. Det gäller att springa väldigt aktivt för att kunna utnyttja nerförsbackarna när det är så här mycket folk.
  • Var inte rädd för att ropa ”håll höger” eller ”kommer till vänster” för att kunna ta dig förbi.
  • Det är inte någon terräng att tala om. Backigt, men helt fritt från rötter och stenar.

Loppets höjdpunkt var ändå farbröderna som sprang sitt 50:e Lidingölopp! De tuggade sig framåt i spåret som Enter, insmorda i rejält med liniment.

Urban running..

urban

Efter min smärtsamma DNF på AXA fjällmara har det varit rätt svårt att komma igång. När jag väl kommit ut på stigarna har smärtan i baken snart gjort sig påmind. Därför har jag börjat med något nytt som jag alltid omedvetet ogillat, jogga med barnvagn!

Jag känner mig grymt pinsam joggandes ute på trottoaren. Skitnödig på något vis.. Men vafan, ska man komma igång igen så är det väl bara att krypa till korset. Jag har ju en känsla av att det är grundträningen, mängden som saknas. Dessutom får jag ju en liten träningskompis i Bror. Han verkar stortrivas när det går lagom fort i si sådär 6min/KM, en fart jag har rätt svårt att hålla på egen hand. Av någon jädra anledning vill jag pinna på mycket snabbare. Inte kostligt att kroppen säger ifrån ibland.. Med vagn blir det dock en helt annan femma. 5.30-6 känns helt plötsligt helt OK! Sedan måste jag ju också förlägga löpningen till trottoarer, gångvägar och snälla grusvägar. Det gör också sitt för att kroppen får lite lugnare uppbyggnad. Tänkte att jag i alla fall ska klä mig lite urbant i finkläder. Tröjan är en smutt skapelse i Merino från japanska MontBell, Shortsen är 2-1 från Ashmei, strumpor lika så. Skorna är de fantastiska Skora Core i getskinn, 11mm dämpning och 0mm drop. Perfekt outfit för dessa små urbana utflykter tillsammans med Bror. Känns som om det är rätt väg tillbaka!

Inför Fjällmaraton 2014

axa2014

Tiden går fort. På lördag, 140809 är det dags för AXA Fjällmaraton i Vålådalen. När jag anmälde mig hade jag storslagna planer om strukturerad träning och maximal prestation. När jag sprang sist, för två år sedan, linkade jag ju in på ca: 5:17 med stukad fot efter 9K.. Verkligheten är ofta en annan än man tänkt sig. På lördag blir också min lilla son Bror 6 månader. Nu i efterskott är det svårt att förstå hur jag tänkte mig få ihop träningen.. Springa ska jag i alla fall. Ovan syns den utrustning jag tänkt mig. Närmast kroppen kör jag Skins A200. Jag har vant mig med lagom kompression kring låren och då börjat köra dessa som kallingar helt enkelt. Över blir det klubbshortsen från Inov-8. Alla som dissar tights +  shorts, kör så ett par vändor så ska jag lyssna på vad ni säger då.. Strumpor blir TEKO SIN3RGI, merion- & Evapormix i reko förpackning. Jag kommer, om inte vädret blir att för dåligt, springa med UltrAspire Spry, världens smidigaste löparväst. Den väger så lite och sitter så bra att den inte märks. För att få med all obligatorisk utrustning och ändå få plats med blåsa så har jag moddat den lite med band på utsidan. På så sätt får jag dit en DRYBAG på 1L där uderställströja från Craft (exterme på 100g), första förband, kompass och visselpipa får plats. Jag gillar att ha med en drybag, denna väger 20g och håller regn borta. Blåsan är Ultraspires 1L. Jag har satt på Hydrapaks nya munstycke helt enkelt eftersom jag vill testa det. Jag tar också med UltrAspire Cup, som kåsa. Den väger typ inget.. Jag kommer ha på mig ett linne från Craft också.. Vindjacka blir nog MontBell Tachyon Jacket. Den väger 45g och gör ett grymt jobb när det behövs. Skulle det regna ordentligt tar jag nog med mig MontBell Versalite Jacket eller The OMM Kamleika Smock. Grymt bra regnjackor för Offroad-löpning. Jag tänker bara ha med GU Chomps att knapra på. Det är gel fast i godisform. Jag gillar verkligen att få något i magen när jag springer. Godis är bättre än Gel & konstig dryck.. Annars så brukar stationerna vara så välutrustade med bra käk att det räcker med lite godis mellan dom. Nummerlappen brukar jag sätta på ett skärp. Pannbandet är ett tunt från Puma. Kan behövas om det blir svettigt. Jag kommer också ha med min GoPro 3+ på kort stav. Antar att det blir en RR i form av film efteråt.

spirit4

På fötterna kommer jag ha Icebug Spirit4 OLX. Jag hade hoppats på att springa i nya Icebug ZEAL OLX men eftersom de kommer först till våren är de Liiite svåra att få tag på. Blir det blött så kommer spängerna bli snorhala. Inget slår ståldubb då. Bilderna från Ottfjället upp var inte direkt snustorra.. Mina gamla Icebug Spirit2 OLX fungerade ypperligt på AXA Fjällmaraton 2012 men har gått en hel del mil sedan dess så jag tyckte det var dags för nya. Det här är den hårdaste sko Icebug har. Rätt smal passform, tunn sula, 4mm drop och 14 stenhårda metalldubbar. Uppdateringar finns i mellansulan, skyddet runt foten där man nu gömt sömmen och framförallt i hälkappan som har samma skålade form jag berättat om i Icebug Acceleritas4. Den skon hade nog också funkat OK men på blöt spång som sagt.. Antar att jag kommer med ett utlåtande kring Spirit4 efter AXA. En snabb testrunda säger mig att detta blir en av höstens absoluta favoritskor.

Jag gjorde också en liten filmsnutt ni kan kolla om ni orkar.

Hälsingetrailen 2014

Torsdag 10 juli 18:30 går starten för femte upplagan av Hälsingetrailen. 18,5K, 13K eller 6,6K hälsingeterräng när den är som bäst. Loppet anordnas av Häslinglands Multisport, som 2014 också valt att hoppa på FACEBOOK, gilla gärna..

Det kostar som vanligt 100:- för att springa och du kan betala på plats. På plats är förresten Björktjärn, Segersta. I kväll (tisdag) är det dags för snitsling av banan. På torsdag är det full fart!

Knäproblem, kost och smått och gott

träning1

Hej alla fantastiska Swedentrails-vänner!

Efter lite midsommarvila är det nu dags att dra igång ordentligt med både blogg och träning, uppdaterar därför med mitt andra blogg-inlägg där jag tyvärr har lite motgångar att prata om. Motgångar är nog något vi alla drabbas av i någon form, kanske speciellt när man precis sätter igång att träna som jag gjort. Kroppen är inte van, samt kanske för otymplig för det man helt plötsligt utsätter den för.

Vad gäller min motgång, jag har fått känningar i knäet, mer precist mitt vänsterknä. Efter någon kilometers löpning börjar det göra ont men styrka eller balans påverkas inte. Jag är mycket orolig att det handlar om menisken, vilket skulle sätta käppar i hjulen för min ambition innan jag ens börjat ordentligt. Jag måste därför dra ned på min löpning till förmån för längre promenader samt lite lätta styrkeövningar för knäet.

Skulle det visa sig vara menisken som är trasig så är det nog operation som gäller, men hoppas verkligen att det inte är så illa.

Jag har dessutom varit i Hälsingland och Gästrikland och hälsat på familjen, varpå min kost inte riktigt hållit de mål jag satt upp. Men detta var förstås något jag räknat med innan jag åkte. Jag har därför lyckats lägga på mig några kilo under 2 veckor vilket inte är bra, varken för knäet eller för min målsättning. Jag väger idag 102,6 kg vilket ger ungefär 2 kg viktuppgång. Det är ingen katastrof, och jag trodde kanske det skulle vara värre då min dagskonsumtion varit alldeles för hög under semestern.

Nu till kosten och hur jag, som glad amatör tänker gällande den. Jag tror inte på olika former av mirakelkurer, oavsett om dessa kallas 5-2 eller LCHF. Jag tror på något så enkelt som plus och minus. Jag vill på intet sätt klanka ned på någon som kör enligt LCHF eller andra dietformer, men för mig personligen handlar det om hur mycket energi jag konsumerar och hur mycket energi jag gör av med. Jag vet vad min basförbrukning ligger på, dvs den energiförbrukning kroppen har under en dag utan någon form av arbete. Därtill är det mycket lätt att beräkna min energiförbrukning utöver det min kropp gör av med i basförbrukning. Basförbrukning kallas på engelska för BMR (Basic Metabolic Rate) och för mig personligen ligger den just nu på ca 2100 kcal per dag. Vill du veta din egen BMR så finns det en fiffig sida här: http://www.kaloriguiden.se/rakna/kaloriraknare/.

Jag antar dock att de flesta som läser detta har mycket god förståelse för detta och kanske småler åt mina funderingar. Men alla går vi våra egna vägar, och detta är vad jag tror är bäst för mig för tillfället. Det finns massor av bra sidor att använda vad gäller energiförbrukning vid träning, använd bara google så hittar ni snabbt ungefärliga siffror för detta.

För mig i min nuvarande vikt gör jag av med ca 290 kcal i timmen vid rask promenad, om jag springer i det tempo jag klarar av just nu, dvs lågt tempo, så förbrukar jag runt 900 kcal per timme. Vi tar dagen som ett exempel, jag avser att promenera i 120 minuter samt löpa i 30 minuter, detta ger 290 x 2 + 900/2 = 1030 kcal i energiförbrukning från träning. Tillsammans med mitt BMR ger detta 3130 kcal i förbrukning.

Nu till plus och minus, mot detta energiuttag måste jag förstås lägga till mitt intag. Då jag vill förlora vikt ganska fort så kommer jag försöka ligga snålt i mitt intag, endast runt 1200-1500 kcal. För att veta hur mycket energi jag får i mig går det förstås att titta på näringsinnehållet på den mat du äter, eller kika på t.ex. livsmedelsverkets sida livsmedelsdatabasen: http://www.slv.se/. Utifrån detta lägger jag upp ett matschema där jag kontrollerar det jag stoppar i mig med en köksvåg. Idag kommer jag alltså minst att gå 1500 kcal i minus och det är ungefär där, i spannet mellan 1000 – 1500 kcal per dag jag vill ligga. Vad kan jag då, rent matematiskt, förvänta mig att förlora i vikt? Ett kilo fett innehåller 9000 kcal, men den fettmassa vi lagrar i kroppen består inte av rent fett, utan innehåller bland annat också vätska och olika immunförsvarsceller. Enligt forskning så skall man ha ett energiunderskott på runt 7000 kcal för att ”bränna” ett kilo fett, det är dock möjligt att tappa vikt fortare än så men då beror det på minskad muskelmassa samt vätskeförlust. Jag har själv tidigare under någon galen träningsvecka tappat över 10 kg i vikt, men detta är förstås inte 10 kg fettvävnad utan till största del vätskeförlust.

Jag kommer sätta upp tvåveckorsmål gällande min vikt, och den första perioden börjar idag. Min utgångsvikt är 102.6 kg och min målvikt efter två veckor är 96 kg (dock med runt 3 kg fettförlust, resterande är förbrukning av vätska). Kolla gärna in min framfart på funbeat, där jag från och med idag kommer rapportera dagligen. http://www.funbeat.se/person/overview.aspx?PersonID=420251.

Detta inlägg blev ganska långt och kanske lite trist, men jag vill redovisa hur jag tänker och arbetar för att nå mina mål. Initialt handlar det mest om att förlora vikt, eftersom det är en förutsättning för att kunna springa längre och fortare! Hoppas jag inte tråkat ut er läsare som tagit er ända ned hit i textraden allt för mycket!

Ha en underbar sommar och erövra stigarna med ett leende på läpparna!

Bockruset

bockruset

Numera finns det gott om lopp att springa, även lokalt i Hälsingland. Tyvärr är många av dessa lopp stadsnära asfaltsrundor som egentligen inte bjuder på mer än draghjälp.. Det finns dock undantag som t ex Hälsingetrailen 10 juli i Segersta mellan Bollnäs och Söderhamn och Bollnäs Trail Race 5 oktober i Bollnäs. Tjurruset i Stockholm har lockat folk som gillar att kräla och slita sig igenom en bana snarare än att löpa.. Loppet har också vuxit rejält och omfattar nu två dagar och +10 000 löpare.. I den kategorin vill Delsbo och nya loppet Bockruset vara med! Man säger sig vara en något snällare variant av storebror men med mer fokus på hinder. Välj mellan 5K eller 10K. Starten går 11:00 26 juli. Prislappen är 250:-. lägg till en hundring och du får anmäla dig på plats.