Efter min smärtsamma DNF på AXA fjällmara har det varit rätt svårt att komma igång. När jag väl kommit ut på stigarna har smärtan i baken snart gjort sig påmind. Därför har jag börjat med något nytt som jag alltid omedvetet ogillat, jogga med barnvagn!
Jag känner mig grymt pinsam joggandes ute på trottoaren. Skitnödig på något vis.. Men vafan, ska man komma igång igen så är det väl bara att krypa till korset. Jag har ju en känsla av att det är grundträningen, mängden som saknas. Dessutom får jag ju en liten träningskompis i Bror. Han verkar stortrivas när det går lagom fort i si sådär 6min/KM, en fart jag har rätt svårt att hålla på egen hand. Av någon jädra anledning vill jag pinna på mycket snabbare. Inte kostligt att kroppen säger ifrån ibland.. Med vagn blir det dock en helt annan femma. 5.30-6 känns helt plötsligt helt OK! Sedan måste jag ju också förlägga löpningen till trottoarer, gångvägar och snälla grusvägar. Det gör också sitt för att kroppen får lite lugnare uppbyggnad. Tänkte att jag i alla fall ska klä mig lite urbant i finkläder. Tröjan är en smutt skapelse i Merino från japanska MontBell, Shortsen är 2-1 från Ashmei, strumpor lika så. Skorna är de fantastiska Skora Core i getskinn, 11mm dämpning och 0mm drop. Perfekt outfit för dessa små urbana utflykter tillsammans med Bror. Känns som om det är rätt väg tillbaka!